Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 SVENSK DRAMATISK KONST.
rekt kunna följas i första bästa roll, hälst mönster som här
hemma äro obekanta, ty efterbildningen får då ett sken af
själfständighet.
Och de resa till Paris. De se Delaunay, Coquelin, Lan-
drol, Saint-Germain, Brohan, Reichemberg och Pasca. De
se huru man skall ledigt röra sig på scenen, huru man kan
prata med ryggen vänd åt publiken, och huru en enda replik
kan göras till eclou för en hel saison. Men med brist på prak-
tiska förstudier se de ej det ofantliga arbete, som ligger till
grund för deras mästares förmåga att skapa både karaktärer
och clous, och huru det just är konsten att ensidigt med
gester och grimaser återgifva Moliéres typer, som utvecklats
till konsten att återgitva Augiers individer med en blick, en
handrörelse, ett leende. Följden blir den i dylika fall vanliga.
De se ej hvari skådespelarnes konst ligger, och det är ej deras
sätt att spela en roll som de lära sig: de se skådespelarne själfva
och märka de drag af dessas egen individualitet, som framskina,
och det är dessa drag de sedan imitera, således svagheterna hos
sina förebilder. Därigenom bli dylika studier så bristfälliga.
Det fins en svensk skådespelare, som Säges ha sett Rossi
spela Hamlet tjugu gånger — utan att förstå Rossis språk.
Slutligen ansåg han sig förstå Rossis — uppfattning. När
han sedan kom hem och utförde rollen, blef det ej heller Ham-
let han spelade, utan Rossi. Jag har sett hr Lindbergs Ham-
let två gånger. Den ena gången var det verkligt lif i honom
och han fick litet af Rossi in i sin deklamation. Därtill kom
en mycket god plastik. Men den andra gången var hr Lind-
berg tydligen icke «upplagd» och hela framställningen blef
ett olidligt vacklande hit och dit under fåfänga försök att
komma upp ur ett bottenlöst djup af onatur och prosa. —
Fru Bosin såg, om jag ej misstager mig, 1881 Croizette spela
La princesse de Bagdad. Hon kom hem och återgaf rollen,
och om hon ej lyckades fullständigt i detta för Croizette sär-
skildt skrifna stycke, torde det vara ursäktligt; i alla händel-
ser gjorde hon stor effekt i hufvudscenen, där hon tvår sina
armar i guld. Men sedan dess — i hvarje stor roll, som fru
Bosin spelar, väntar man sig en reproduktion af samma effekt,
och man svikes sällan i sin förväntan. Ty hvad våra skådespe-
ad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
