Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK DRAMATISK KONST. 485
An
oss af den s. k. kollationeringen, som numera blifvit blott och
bart ett slags liten kollation, där man kommer och går, när man
vill eller — kommer inte alls. Repetitionerna ha snart sagdt
ingen betydelse, utom för memoreringen, tills dagen för pre-
migren är utsatt och generalrepetitionerna börja, då alla med
en röst förklara sig ej hinna bli färdiga, eller, när de se sig
tvungna att bli det, i största hast plugga in sina roller, låta
sufflören göra märken i sitt exemplar hvar de äro osäkra, och
arbeta sig alldeles trötta till premigre-aftonen. Och ändå lemna
t. o. m. generalrepetitionerna ofta mycket öfrigt att önska.
Jag har varit närvarande vid sådana, när faktiskt ingen enda
entré skedde i rätt tid. Detta anses bero på den verkställande
regissören — som dock sällan är alls närvarande förr än vid
de sista repetitionerna, men på hvilken hvilar, äfven under spek-
taklen, ansvaret för entréerna — skådespelarne skola blott vara
snälla och vara till hands. Och när slutligen sista generalrepeti-
tionen kommer, är oftast alt fullständigt upp- och nedvändt, så
att hoppet att följande dags premigre skall lyckas endast kan
grundas på regissörens bekanta förmåga i att finna fotfäste i .
ett fullständigt kaos. Hvad är följden af detta? Krafterna
enerveras till premigren i sä hög grad, att mången vid sin
entré knapt har klart för sig, på hvilket sätt han skall göra
scenen — på hvilket af de tre, fyra sätt, som han under ge-
neralrepetitionerna blindvis försökt; och det torde, Gud bättre,
ej altför sällan hända, att man mellan kulisserna anträffar
skådespelare med sin roll i hand. Det är som gälde det att
dupera publik och kritik i stället för att söka åstadkomma
prof på godt, konstnärligt arbete! Och man frestas att ännu
säkrare antaga detta, om man går och äterser ett skädespel,
när det gifves åttonde eller tionde gången. Då ha tidningar
och allmänhet fält sin dom, tröttheten har kommit, intresset
har slappats, man tar till hvad man har — och spelar på
rutin. Att alltid spela samma roll lika, det förekommer hos
oss ytterst sällan, och är dock första kännetecknet på konst-
närskap hos en skådespelare. Ty inspiration och konstnärlig
skapareförmåga skola förekomma vid inöfningen, men ej släppas
lösa under representationen — liksom i allmänhet en
konstnär behöfver inspirationen, när han uppfinner sitt verk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
