Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK DRAMATISK KONST. 489
em — 2 — ÄO—–
ligt Allehandas kritiker synes nedlägga vida mera omsorg på
sina uppsatser, och att ej häller han lyckas skrifva förståndig
kritik torde liksom flera andra här berörda missförhållanden
helt enkelt ligga i brist på förutsättningar.
När man läser sådant, förvånas man mer än man känner
smärta. Man förvånas öfver att dessa herrar journalister kunna
betraktas som smakdomare och som mentorer för dramatiska
konstnärer. Författare och skådespelare fasa för dessa kritict,
som med två rader nedrifva ej blott de bästa förhoppningar
utan mången gäng ärligt arbete, tankar och försök, som do-
marne ej ens bry sig om att söka förstå. Sädant kunde med
skäl kallas skrifvardöme, men det har kallats konstkritik.
I detta fall visar sig dock en ljusning. Det har nämligen
kommit därhän, att offren börja förakta sina bödlar och ej
fästa sig vid deras hugg, och hvad allmänheten angår, som
skulle upplysas och ledas till ett rätt förstående af konsten
genom kritiken, så har det för henne blifvit ett verkligt mode
att hysa annan tanke än tidningarne.
Men hur är då detta allmänhetens själfständiga omdöme,
som skulle berättiga henne att vara betygsnämd? Det är så-
dant det vara kan, när ingen förklarande kritik fins. Stundom
ganska enhälligt, och det bör ju då respekteras, äfven om en
och annan enskild person är af annan åsigt. Men egentligen
är Stockholms teaterpublik mera ombytlig än ens romarne
måtte ha varit. Den publik, som mest ropar på nationela
skådespel, går mest .på fransk komedi, och har ett stycke gjort
lycka i Paris så gör det lycka här, det må vara hur dåligt
som hälst. Stundom ställas de allra största fordringar på skå-
despelare och författare, och ett värdefullt främmande drama
kan gå utan en enda applåd, medan dagen därefter män, qvin-
nor, barn och tjänstfolk löpa till storms med klappande hän-
der och bravorop vid åsynen af Gustaf Wasa i en snödrifva
eller en dalkulla i träskor. En teaterdirektör kan aldrig på
förhand veta hvad mottagande ett nytt stycke skall röna.
En skådespelare kan aldrig med säkert medvetande om att bli
förstådd framställa sin uppfattning af en roll — om han hän-
delsevis har någon uppfattning däraf, — af fruktan, att pub-
liken af okänd anledning skulle finna mera nöje i att se karak-
Ny Sv. Tidskr. g:te årg:s 7:e häfte. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
