- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
505

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Glömd.

Berättelse

af
Mathilda Lönnberg
(— th -—).

Hon gick med lätta spänstiga steg framåt Nybrogatan den
friska vinterdagen. Solen stod lågt ned på den rodnande himlen
och lade rödgula dagrar öfver hennes bruna hår, som var nästan
svart i skuggan, och vinden purprade hennes kinder. I handen
bar hon ett nyss afslutadt studiehufvud — sitt första försök att
måla efter modell. Det var en gosse med nordiska drag, men
med italiensk kostym. Hon var nöjd med sitt arbete. Man är”
ofta nog så nöjd med sitt första försök — man har icke så stora
anspråk på sig själf vid denna begynnelsetid. Man märker icke
felen så noga, och märker man dem, tänker man: «Bättre går det
år för år» — såsom det står i den gamla barnsången. Senare
kommer själfkritiken och utsår sina bittra lärdomar, och tvekan,
oro och tvifvel om konstnärskallelsen skjuta upp sina broddar af
detta utsäde.

Den unga konstadepten kom från målarskolan och gick hem
— till ett enkelt hem fyra trappor upp i ett stort hus på Ladu-
gårdslandet. Hon stod ensam i verlden vid två och tjugu års
ålder och hon hade lärt sig att vara sig själf nog. Hennes för-
äldrar voro döda, hennes syster gift och brodern ute i Amerika.
Hon var visserligen förlofvad, men därpå tänkte hon icke så ofta.
När hon tänkte därpå, var det med helt andra känslor än dem,
som man vanligen tillskrifver en ung fästmö vid ett slikt tillfälle.
Hon hade förlofvat sig, medan hennes mor lefde och efter dennas
önskan. Hon gjorde det utan egentlig motvilja, men också utan
kärlek. Fästmannen var kassör på ett grosshandelskontor. Han

Ny Sv. Tidskr. 5:te årg:s 8:e häfte. 34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free