Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖMD. | 513 -
Slutligen randades den dag, då Willi skulle fara. Hans kam-
rater hade inbjudit honom till afskedsmiddag, han skulle sedan resa
med nattåget. Laura tog afsked af honom hemma. Hon log och
skämtade samt bad honom att icke gäcka hennes hopp att varda
en god människa — en stor konstnär. Och så skildes de med
en handtryckning.
Då Willi gått, lade Laura sig på soffan. Hon tyckte sig nu
vara så förunderligt gammal och lefnadstrött. Hon kände sig som .
en mor, hvilken sänder ut sitt enda barn i verlden och själf stannar
hemma utan något mål att lefva för. Det förekom henne, som
ville hon gråta, men en kväfvande tyngd lade sig öfver hennes
bröst, och hon låg hela dagen utan att röra sig.
Mot aftonen hörde hon Willi med sina vänner komma in i
ateliern. Hon hörde hans skratt och skämt med kamraterna. En
af dem frågade, i hvilken kappsäck han hade packat in sin lilla
vän, och Willi svarade med ett skratt, att han nog visste, hvem
denne menade, men att han lemnade henne hemma. Och så hörde
hon de bärare komma, hvilka skulle föra ned Willis reseffekter.
Hon hörde Willi famla på hennes dörr och gå, då han kände
nyckeln vara ur. Laura störtade upp, hon öppnade fönstret och
lyssnade. Hon hörde en vagn rulla bort — och så vardt det
tyst. Hon stod där inne i rummet liksom döfvad. Om en stund
hörde hon. ånghvisslans skarpa ljud och rasslet af det bortilande
tåget. —
- Laura låg afsvimmad på golfvet, då den gamla städerskan
sent på kvällen kom för att bädda. Hon bragte henne då till
sängs. Laura var sjuk och oförmögen att vidare stiga upp. Efter
ett par dagar kom städerskan öfverens med portvakten, att det
vore okristligt att icke laga så, att den «sjuka människan» finge
ordentlig vård, och så blef hon förd till sjukhuset. Laura lät alt
ske. Hon var så trött, så liknöjd, hennes lifsarbete låg bakom
henne. Det föreföll henne, som hade hon afslutat sin räkning med
verlden. Läkaren förklarade henne vara hårdt angripen af lung-
inflammation. Hon förlorade snart sansen och på fjärde dagen var
hon död. Hon hade inga slägtingar eller vänner, som bekymrade
sig om henne, och nära nog inga medel. Hon begrafdes jämte
andra döde en vacker vårdag, och så lyktade hennes saga.
+ +
Xx
Men den unge konstnären har icke jäfvat hennes hopp. Han
har gått rastlöst framåt och står nu snart färdig att vinna europeiskt
rykte. Liksom så många andra af vårt fattiga lands söner, då de
egna sig åt konsten, har han utvandrat. Om en resande landsman
besöker honom där ute i det främmande landet, blir han hjärtligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
