Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
TVÅ DIKTER AF LONGFELLOW.
Och vid härden spelas tragedier
Med blott tvänne handlande personer,
Man och hustru,
Och med världens Gud allen till vittne.
Och vid härden dväljas frid och trefnad,
Barn och moder, som med glada blickar
Vakta, vänta
På de välbekanta steg i gången.
Hemmets härd är mänskans gyllne milsten,
Är den medelpunkt, hvarfrån hon mäter
Hvarje afstånd
I den värld, som ligger rundt kring henne.
Och hvarhälst hon fins, hon ser den ännu,
Hör dess flamma håna nattens vindar,
Som hon hörde,
När hon satt bland dem som sen gått hädan.
Lycklig den, som ingen fåfäng äflan,
Ingen svallvåg från den stad som växer
Drifver undan,
Bort från härden i hans fäders boning.
Du må bygga härliga palatser,
Fylla dem med mälningar och konstverk, —
Gamla minnen |
Dem kan du med guld ej återköpa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
