Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 SVENSK DRAMATIK.
utan handlingen liksom resonemanget sväfvar hit och dit. Hade
förf. tagit upp en bestämd hufvudfråga, där «det gamla» och «det
nya» stå emot hvarandra, och hållit sig till den, eller hade han endast
framstält ett par utpräglade representanter för det ena och det andra
och låtit dessa svamlande personligheter komma emellan, så hade styc-
ket fått relief. Nu vet man inte hvad det är fråga om eller hvar
man har de handlande personerna, ty dessa äro lika sväfvande i
sina konturer som deras meningar och ideer. Karaktärsteckningen
är sålunda ej häller öfver alt lycklig. Emellertid ligga dessa bri-
ster till stor del i ämnets natur; då det handlar om frasers tom-
het och intigheten i löst prat, handlar det i själfva. verket om in-
genting, och det är ett svårt ämne att skrifva skådespel öfver.
Sedt från denna synpunkt, måste man beundra förf:s förmåga att
ändå kunna gifva så mycket lif och innehåll åt sitt skådespel, hvil-
ket endast blir möjligt genom hans stora skicklighet att arrangera
dramatiska situationer, genom hans förträffliga replikbehandling
samt till en del genom hans karaktärsteckning. Ty om äfven icke
denna är klar, så äro dock hans personligheter verkliga och lef-
vande människor, och ej endast abstrakta typer, hvad däremot
fruarna Edgrens och Agrells personer gärna vilja blifva. Den
oklarhet, som vidlåder figurerna i Vårflod, torde kanske till en del
ha sin grund i en fruktan att göra dem abstrakta. Men det är
intet fel att behöfva utveckla sig, och det är endast en Alexander,
som eröfrar ett land i ett par hufvuddrabbningar. Herr Molanders
två större dramer äro för betydande för att icke mana fram än
större fordringar än dem, de fylla, och för att icke lämna förhopp-
ning om än större framgångar.
Medborgerligt förtroende at Oscar IVijkander befattar sig icke
som de föregående med frågor, som äro uppe i tidsmedvetandet,
och man kan knappast säga att detta skådespel behandlar någon
fråga alls. Skulle man döma efter titeln synes förf. vilja under-
söka, hvad verkan förlusten af medborgerligt förtroende för alltid
kan hafva på en människa samt i hvad mån en sådan dom kan
vara berättigad. Men denna fråga får genom skådespelet ej något
bidrag till sin lösning, ty hufvudpersonen, Rolf Månsson, tycks
alltid ha varit en moralisk usling, som af sin förlust af medbor-
gerligt förtroende hvarken blifvit bättre eller sämre än förut.
Kanske är det endast kärlekens allbesegrande makt och det godas,
rättvisans, försakelsens, oskuldens seger öfver den hvassaste egoism.
som förf. velat förhärliga. Personerna äro nästan alla besynner-
liga människor. Samman med Månsson bor en kvinna Elsa Berg,
med hvilken han har en dotter, Anna. Hon kallas hans fru, och
de ha bott samman i aderton år, utan att hon ännu fått klart för
sig, att han ej älskar henne, och utan att hans moraliska uselhet
. kunnat smitta henne. Hon är ädel, god och försakande, och ge-
nom hennes energi har deras affär, som drifves i hennes namn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
