Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RYSK FOLKPOESI. 581
se
Zustände», hvilka vitna om djupsinnighet och grundlighet, att «sla-
verna ej hade någon uppenbarelse, utan en omedelbar naturreligion,
och att de följaktligen ej kunde hafva någon mytologi, ej någon
profet eller presters. Ännu enklare går Ahnfelt-Scherr till väga.
Därför att inga mytologiska spår anträffas uti eIgors tåg» (hvilket
för öfrigt ej är fullt sant), drar Scherr däraf den djärfva och löjliga
slutsatsen, att »den klart ådagalägger frånvaron af mytologi. En
literaturhistoriker borde — kan man fordra —, innan han fäller ett
sådant omdöme, taga reda på innehållet, som fullkomligt står på
historisk botten, och ej kan jämföras med «bylinornax», där det my-
tologiska elementet påträffas, om ock sparsamt. Det vore ungefär
som att säga, att Sverige icke har haft någon gudalära, därför att
det ej står taladt därom i — t. ex. «Heimskringla»! Ännu tydligare
än i «cbylinorna> framträder det mytologiska elementet i de äldsta
folkvisorna. Rambaud i »La Russie épiques», Ralston i »The songs
of the russian people» och flera ryska forskare hafva anställt grund-
liga undersökningar härom. Som den slaviska mytologien torde
vara föga känd, och då kunskapen därom är en nödvändig förut-
sättning för att kunna förstå de stympade visor af detta slag, som
finnas i behåll, och som för öfrigt äro af mera språkligt och kul-
turhistoriskt än af egentligt ästetiskt värde, skall jag i största
korthet taga en öfverblick däraf, hufvudsakligen med ledning af
Ralston.
Mot Mickiewicz’ åsigt uppgifver Ralston, att de gamla sla-
verna haft ett slags presterskap, som kallades wvolkvi”"). Offrin-
garna, som voro af mycket enkel beskaffenhet, förrättades under
bar himmel, hälst i en helig skog (>o£) eller lund (urotschisko),
bestående af ekar, eller vid en källa. Också äro floderna än i
denna dag heliga för det ryska föreställningssättet, och som bekant,
äro namn sådana som Volga, Don m. fl. gemensamma benäm-
ningar på floder och bogatyrer, d. v. s. halfgudar. «Moder Volga
är stark genom sin list>, heter det på ett ställe, «ty hon är född
af en orma. Ursprungligen var ,slavernas religion en ’soldyrkan.
Himmelen, Svarog (=Varunja, OTOAVNG, som Grimm i «Deutsche
Mythologi> härleder från en rot, motsvarande sanskr. sur, skina) dyr-
kades dels som Daschibog eller Bjelbog (= den hvite guden,
Balder?), solen, dels som Ozgon/, elden. Af åskans gud Perum
(= sanskr. Parjauja) har man påträffat bildstoder i Kijeff och Now-
gorod. De voro af trä med hufvuden af silfver och mustascher af
guld med Tors attribut, en hammare, i handen. I Litthauiska
edainos> förekomma likaså dessa och flere andra gudomligheter, som
alla betecka solen, det himmelska ljuset. Bland dem vill jag här
endast nämna Zado och Zada den fruktbringande sommarsolens
par, vår. Frey och Freya, hvilkas namn man ännu får höra som
2) Presterna hos de gamle preussarne hette vajdelotti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
