- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
588

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

588 OM RYSK FOLKPOESI.

Ovsen vill gå där
Med det nya år.
Oj, Ovsen! oj, Ovsen!

Vid vårens inbrott, som i vissa trakter räknas den 1 Mars,
plägade man gå omkring, bärande lärkor förfärdigade af trä och
smorda med honung, och sjunger s. k. wvesnjankaja pjesna (sånger
till ära för vårens gudomlighet) eller simzerla. En slik vårvisa
lyder ungefär så här:

Vår, ljufva vår!

Kom, o vän, med glädje,
Med stor godhet,

Med högt lin,

Med djupa rötter,

Med ymnigt korn!

På ungefär enahanda sätt firades öfriga årsfester, t. ex. under
asmörveckana (zasljanitzanr), midsommarn, sånings- och skördeti-
den, honungssamlingen, boskapens utsläppande på bete o. d. Ja,
en högtid med procession och sång hölls t. o. m. i anledning af
etarakanernas utrotande»> i September månad, dessa krypdjur, som
på ett så i ögonen fallande, obehagligt sätt garnera den ryska bond-
stugans golf, tak och väggar. Dessa egendomliga sedvänjor existera
ännu i full blomstring, och den okunnige, men godmodige popen
anför oftast själf, klädd i högtidsskrud, dessa ceremonier, som i sin
naivitet ovilkorligen måste göra ett komiskt intryck på den förvå-
nade utländingen. — Rybnikoff, en fullt trovärdig auktoritet, som
jag här hufvudsakligen följt, berättar, att folket i guvernementet
Olonetz från och med Oktoker månad mot en entré af 2 å 3 kopek
gången eller 24—40 kopek för hela vintersäsongen samlas i en
zsha (bondstuga), där ringdansar och folklekar anordnas. Vid
tonerna af balalaikan "), eller gus/i”"") (i Lill-Ryssland öandura)
dansas här prisjadkan, detta förunderliga rådbråkande af armar
och ben, och sjungas chorovodnaja pjesna. "Ty värr hafva dessa
instrument nu mer nästan försvunnit och ersatts af det vida min-
dre ästetiska dragspelet.

En mycket ålderdomlig prägel hafva de gåtor, sagadki,
hvarpå ryska folkliteraturen har så stort öfverflöd. De hafva ett
dunkelt, mystiskt innehåll, som tydligt pekar tillbaka till myten, t. ex.
följande: En svart ko har störtat världen, men en hvit ko har
bygt upp den igena, eller denna: «Morgongryningen, den vackra
flickan, vandrade genom skogen och tappade sina nycklar, Månen
såg dem, men sade ingenting, Solen såg dem och tog upp den».

+) Balalaikanr är en citra, något liknande den spanska, med 2 å 3 strängar.
++) Gusäö är en slags harpa med 5 strängar.

1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free