Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RYSK FOLKPOESI. 593
«Gå ej, mitt barn!
Gå ej, min älskling,
Till din faders gård efter äpplen
Eller att fånga den brokiga fjäril
Eller skrämma de små flickor
Eller störa den klarröstade näktergal!
Ty om du plockar äplen,
Skall trädet vissna;
Eller fångar den brokiga fjäril,
Skall fjäriln dö;
Eller skrämmer en liten flicka,
Skall flickan fly;
Eller stör den klarröstade näktergal,
Skall näktergalen tystna.
Men fånga, mitt barn!
Mitt kära barn, fånga
Den hvita falken på det vida fält,
Det gröna, vida fält.»
Maruschka lilla har fångat,
Fångat har den kära Efimovna
Den hvita falken på det vida fält,
Det gröna, vida fält.
Hon har satt honom på sin hand,
Hon har fört honom till sin mor:
«Moder min, gosudarina,
Jag har fångat den hvita falk.»
Moderskärleken är till och med ofta större än kärleken mellan
man och hustru. En serbisk sång förtäljer, huru en yngling hade
sårat sig i handen. Vila, skogsnymfen, lofvade att hjälpa honom
på det vilkor, att hans moder, syster och maka lemnade det kära-
ste, de hade. Modern offrade sin hand, systern sitt hår, men hu-
strun nändes ej lemna från sig sitt pärlband.
Härmed äro vi inne på den egentliga folklyrikens område.
Denna är nästan uteslutande af erotisk art. Såsom jag ofvan nämt,
är svårigheten här ofta rätt stor att skilja mellan den äkta gamla
folkvisan och den moderna. Gränsen mellan dem båda torde man
bäst förlägga till 1700-talets början, då »Rysslands innevånare
trädde i förbindelse med det västra, civiliserade Europa, och då
den brutala revolutionären, Peter den förste, med knutpiskan på-
tvang dem den europeiska kulturen», för att använda den ryss-fientliga
Scherrs skarpa uttryck. Som vi af de lemnade profbitarne funnit,
utmärker sig den gamla folkvisans form. för en nästan episk enkel-
het. Sällan eller aldrig upptäcka vi där några rim, på sin höjd
upprepningar af samma ord i slutet af ett verspar. Metern är väx-
lande, ofta logaedisk, med än fallande än stigande rytm. Folkvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
