Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
ÖFVERSÄTTNINGAR FRÅN SAMTIDA FRANSKA SKALDER.
6. Vadet.
A?f £douard Paillleron.
En bäck helt plötsligt stängde för oss vägen,
Vi måste öfver: voro vackert fast.
Hon var så stolt och jag var så förlägen;
I skogen sjöngo näktergal och trast.
«Min vän,» hon sade, «var så gunstbenägen
«Att gå förut, men se dig ej tillbaksts —
Se’n drog hon af sin hvita strumpa strax ....
En bäck helt plötsligt stängde för oss vägen.
Jag såg mig icke om . . . mer än i hast ’
En gång förstulet blott, såg bäcken skölja
Den späda foten med sin klara bölja . ..
Vi måste öfver: voro vackert fast.
Från sten till sten hon lopp helt oförvägen,
Jag glömde rakt att ge min hand till stöd.
Du skulle just ha sett mig i min nöd.
Hon var så stolt och jag var så förlägen.
Hon halkade — mig sad ett ögonkast —
Ett nödrop, gält, förtjusande, jag hörde.
Ett hopp till hennes sida strax mig förde ...
I skogen sjöngo näktergal och trast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
