Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626 | VID BRASAN.
ANNA.
Jag vet inte . . .. Jo, jag tycker det är, som om jag
började minnas... . Erasmus midt på golfvet . . . , klocka-
ren och fogden på ena sidan .... den gråtande modern
och fadern bredvid dem . . . . Nu mins jag!
(Fonden försvinner, och man ser i tablå den scen ur «Erasmus Mon-
tanus», som återgifves på Marstrands bekanta bild i det nedbrunna Christi-
ansborg. Under tablån ljuder sakta musik. Båda sitta derunder försjunkna
i tankar och stirra i elden.)
ANNA.
Jag tror, jag vill försöka kuren. Jag lägger barnen till
sängs och klär mig litet. Vill du sedan ta mig med på
Erasmus? |
CARL, (har rest sig, och begge stå fram-
för den utbrunna brasan.)
Ja, kom! Ser du, brasan är utbrunnen, och dit in i askan
kasta vi nu allt ditt missmod, all din ledsnad, allt ditt miss-
nöje med det sura och bittra, som du är så led vid. Du
skall fortfara att vara glad! Du får gerna gråta, men du
skall också kunna skratta och tro på, att det ännu fins men-
niskor, som kunna se på lifvet med samma allvar och med
samma humor som Ludvig Holberg.
(Han stänger luckorna, kysser Anna på handen, ger henne armen
och går med henne mot dörren i fonden.)
Täcket faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
