- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
636

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

636 MAKART.

Minchen ega hans betydligaste arbeten. I Wiens Belvedere
finnes, så vidt jag vet, endast hans föga lyckade «Julia
på båren>.

Men skizzerna till konstnärståget 1879 — här ofvan om-
talade — finnas till ett antal af aderton kvar i den stad, som
var skådeplats för festligheten. De smycka matsalen i Rappa-
portska palatset vid Opernring.

Spridda på skilda håll vänta Makarts efterlemnade arbe-
ten efterverldens dom. Och den kommer att blifva hård och
utan förbarmande, äfven till följd deraf att Makart, för att
jaga upp sina färger till högsta möjliga glans, ej skydde ens
sådana medel, som ganska snart komma att förstöra taflorna.
I synnerhet i sina tidigare år begagnade han de farligaste
tekniska hjelpmedel. Den som såg honom arbeta — ofta
utan utkast, med feberaktig fart, gripande till en ny duk,
ledsnande på den och öfvergifvande den för en annan, —
skakade på hufvudet åt alla de oljor och fernissor han blan-
dade in i sin färg för att få denna bländande, åt alla siccativ
han slösade med för att få färgen att torka fort nog — och
slutligen ät de färger han nytjade till undermålning, och som
snart nog skulle äta sig igenom den granna koloriten och
göra tonerna mörka, neutrala, döda, medan dukarna till följd
af fernissorna hvar dag hotade att spricka sönder.

Tanken på framtidens dom bekom honom föga. Det
var för stunden han målade. Efterverlden kommer också att
döma. Den kommer att i honom se en intressant typ från
nittonde århundradets senare hälft, men åt hans storhet kom-
mer den att smäåle.

Den kommer också att glädja sig öfver att hans infly-
tande i sjelfva verket ej var så stort. Enslingen Makart hade
visserligen sina efterföljare och efterapare, men dessa ha ej
mycket att säga bland de konstnärer, som i vår tid äro de
tongifvande.

Hans landsmän påstå att den nya konsten har lärt myc-
ket af honom, att den tack vare hans föredöme blifvit vida
lifligare och mera färgglad (cfarbenfreudiger») än någonsin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free