Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
inre bestämdhet eller innehåll utgöres af dess perceptioner, dess
idéer eller begrepp, hvilka här betraktas blott såsom tänkta
i och af deras absoluta subjekt. Hvarje idé, sålunda tänkt,
är det absoluta förnuftet själft, betraktadt i en viss
bestämdhet, i en viss form af dess oändliga lif eller själf-
medvetande. Dock må detta själft icke anses vara endast
sammanfattningen af sina idéer, så att det vore fullkom-
ligen identiskt med sitt innehåll» !). Genom anförandet af
dessa Boströms ord vill jag dock ej hafva sagt, att det i och
för sig är fullt lämpligt att kalla Guds idéer för «absoluta väs-
endem. Det kan nämligen lätt leda till missförstånd om Bo-
ströms egentliga mening. Också har denne aldrig i någon
annan skrift än den, som handlar om «Religionens, vishetens
och dygdens begrepp, om Guds idéer användt det ifrågavarande
uttrycket ?). Att Boström där använde detta uttryck, hade
tvifvelsutan sin grund i samma dubbla intresse, som föranledde
honom att säga, att Guds idéer, ehuru hvar och en af dem
är ändlig, likväl äro absolut fullkomliga. Han ville där-
med först och främst tillkännagifva, att ingenting ofullkomligt
kan tänkas omedelbart ingå i Gud, eller m. a. o. att Guds be-.
stämningar måste ega all den fullkomlighet, som låter förena
gällande, att särskildt människans osinliga väsende eller mänsk-
liga urbild i Gud är i sitt slag fullkomlig, och att människan
därigenom har ett evigt och fullkomligt mått, hvarefter hennes
empiriska lif (hennes Hf för sig själf i tiden och rummet) kan
mätas och bedömmas. Också är det tydligt, att, när Boström
!) Boström, Skrifter II. s. 225.
2) Törhända sammanhänger härmed äfven, att Boström i den själfbio-
grafiska uppsatsen «C. ZY. Boström och hans filosof» räknar den nämda af-
handlingen bland sina «exercifiers. (Se Boström, Skrifter II. s. 480). —
Att denna afhandling icke är ett fullt och rent uttryck för Boströms egentliga
filosofi, utan i vissa afseenden representerar en ståndpunkt i hans utveck-
ling, öfver hvilken han sedermera höjde sig, kan man bland annat finna
däraf, att Boström (Jfr Skrifter I. s. 289) där i sin lära om de s. k. abso-
luta väsendenas inbördes sammanhang och förhållande betraktar det rena
(abstrakta) själfmedvetandet såsom ett särskildt sådant absolut väsende. —
Slutsatsen häraf med afseende på tvistefrågan mellan hr Edfeldt och mig
gör sig själf.
i : 2
Ny Sv. Tidskr. sg:te årg, Extsa häfte. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
