- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
31

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31:

i hvilken de ingå såsom moment, — ’icke sinliga, icke uteslut-
ande hvarandra i tiden och rummet, utan rent osinliga, rent
andliga väsenden, d. v. s. rent ideella personligheter, i likhet
med Gud. De falla därföre icke blott inom Gud, utan äfven
inom hvarandra, hvilket äfven kan uttryckas så, att de ega
ctt systematiskt eller organiskt sammanhang med Gud och
med hvarandra, och att, på grund af detta fullkomliga samman-
hang, hvarje i Gud varande väsende uttrycker det hela på ett
sätt, som öfverensstämmer med det ifrågavarande väsendets
begrepp att vara detta bestämda moment i det hela och intet
annat. -— Ehuru nu, enligt denna Boströms åsigt, det gudom-
liga väsendet är upphöjdt öfver den sinliga verlden, och ehuru
hvart och ett af Gudomlighetens moment, såsom i sitt slag
fullkomligt och uttryckande det hela på ett specielt sätt, är
samstämmigt med det hela: och bidrager till dettas fullkom-
lighet, så är det dock, enligt hvad jag redan antydt och
ytterligare skall visa i det följande, icke för Boström omöj-
ligt att gifva en följdriktig förklaring af den sinliga, i tiden
och rummet varande verlden.

Huru annorlunda beskaffad är nu ej den lära, som hr Ed-
feldt framställer, under påstående, att den skall hafva utgjort
Boströms verldsåsigt! Enligt hr Edfeldt gifves det icke blott
ett enda oändligt väsende, utan oändligt många sådana !).
Eller, rättare sagdt, det gifves för hr Edfeldt egentligen inga
andra väsenden än oändliga. Då nämligen alla väsenden, som
ingå i Gud — och några andra väsenden i ordets egentliga be-
märkelse antager väl icke hr Edfeldt — hafva samma oändlig-
het eller absoluthet som Gud, så kan Gud icke hafva nägot
företräde framför dem. Men har Gud icke något företräde
framför dem, utan äro de med honom fullt jämlika, så måste
de ock själfva vara "Gudar, och det gifves då inga andra väs-
enden än Gudar. Härmed är då hr Edfeldts polyteism
uppenbar. Ville han för undvikandet af denna förklara, att
det oändliga väsende, som kallas Gud, har det företrädet fram-
för de öfriga oändliga väsendena, att han är deras enhet, prin-

1) Edfefdt, p. anf. st. s. 16. «Det första jag således nu har att visa,
är att det enligt Buström finner många absoluta eller oändliga väsenden
och icke endast ett». Jfr ss. 14 16.

» 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free