Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
IDEALISM.
spritlukt, kurtis och skällsord. De hade bränt under
hennes fötter, när hon ibland skyndat till söder för att hälsa
på mostern, som alltid väntade att hon skulle ha portvin
med sig. Och de hade bränt under hennes fötter, när hon
skulle hem igen, så att hon mången gång önskat ha mod
att kasta sig i vattnet frän Norrbro för att svalka sina
brinnande leder och somna under de mörka brohvalfven.
Den gamla sentimentaliteten kom öfver henne: hvarför
lefde hon? hvad kunde hon uträtta i verlden?
Nej, nej! Tusen andra därute i mörkret hade varit,
voro, och skulle blifva olyckligare än hon!
Lefva? Uträtta? Hade hon inte lefvat halftannat år
i ett drömlif af lycka? Hon var rik, hon hade sitt barn,
hon hade Jaques, som lefde och arbetade och offrade sig
just för alla dessa olyckliga och förtryckta, som...
Jaques?
Det var ju slut med Jaques nu ... Han låg sjuk af
öfveransträngning, bruten af de starkare, utan att ens ha hunnit
uträtta så mycket, att de, som han arbetade för, förstodo
hvad han ville ... De höllo blott med om att han trotsade ...
Han låg därinne, liflös, utan medvetande...
Men de rödgråtna ögonen blefvo mattare, ty dimman
tätnade. Hon smög in i smågränder och portgångar, dref
uppåt husens väggar, lade sig öfver taken och gömde
telefontrådarna, som bildade ett stort, försåtligt spindelnät,
under hvilket storstenspiporna stucko upp i töcknet som svarta,
giriga händer med långa, krokiga fingrar.
O, du förbannade stad!
Marianne sjönk ned på stolen med ansigtet i sina
händer mot fönsterdynan.
En stund därefter hörde hon en vagn stanna utanför
och tittade ned ... Gubben Bohmann ?
Det var en täckvagn. En ung man steg ur, men gick
ej in i porten. Han yttrade några ord till kusken och
började därefter gå fram och tillbaka, liksom väntade han pä
någon. När han observerade den utbredda halmen, stannade
,han och tog en öfverblick af huset, men som detta ej
företedde något ovanligt, blef han åter likgiltig och fortsatte sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
