Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
IDEALISM.
Doktorn hade ingifvit henne förhoppningar, men hon
märkte, att det nu ej längre fans någon bestämd gräns för
hennes hopp. Det kändes blott, som vore hela hennes själ
fyld af frid, och som om en sval, mild vind fläktat omkring
hennes hjärta och svalkat ett svidande sår.
Hon föll i halfslummer, dock så, att hon ännu kunde
leda sina drömmar och framlocka hvilka ljusa bilder hon
än ville.
Hon tänkte på de två åren i Lausanne och log vid
hågkomsten af Jaques’ bref till henne under den tiden. De voro
så ordentliga och faderliga, om också skalken stack fram
ibland... på ställen dem hon just letade efter vid första
genomläsningen. Då hade han ännu aldrig sagt, att han
ville gifta sig med henne. Hon hade nog först trott det,
trott det länge, men så småningom...
Det var en märkvärdig skilnad mellan henne och Jaques
den tiden. Det var som om hans stolthet förbjudit honom
att erkänna sin kärlek för henne, så länge han gaf henne
underhåll. Hon däremot hade tagit emot det, just emedan
hon älskade honom och ville bli en bildad, erfaren qvinna,
och hoppades.. .
Hennes stolthet hade vaknat, när hon så småningom
kom till den öfvertygelsen, att han blott af godhet... Ty
inte kunde det vara franskan och historien och pianoklinket
som gjorde henne stolt? ... Hon hade ju sökt en
lektris-plats samma dag, som hon fatt Berthas bref om att han
skulle vara förlofvad ...
Förlofvad? Inte var han förlofvad! Han hade väl bara
haft ett af sina vanliga anfall af den bekanta ikärleken till
sin vän semitens fränka.»
Ty just då, en vårmorgon, samma morgon hon skulle
lemna pensionen och tillträda sin plats, kom han med
natttåget, i ett kör från Stockholm, ung, stark och trotsig, ryktbar,
förföljd, strålande af mod och förhoppningar, och frågade
om hon ville bli hans hustru.
Om hon ville!
Hur Dent de Midi strålade den dagen, och hur le
Lac — le, le, le Lac, inte la! — liknat ett haf af
sol-guld uppe ifrån , .. ifrån .. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
