- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
19

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO IDEALISM.



— Nu är det slut — sade doktorn och gick fram och
tillslöt hans ögonlock.

Marianne steg upp och såg på Jaques. Hon vill säga:
Ser ni, han ler, som om han drömde...

Men hon sade det ej, ty hon visste, att gubben skulle
hålla med henne utan att tänka detsamma.

Han förde henne ut i salongen till en soffa. Men hon
grep fast om hans arm, lutade sig mot honom och bad:

— Låt mig gå litet... litet fram och tillbaka . . .

XX.

Hvad som hände den följande dagen hade Marianne
sedermera ej mycket minne af.

Fram på morgonen, när solen sken, hade hon stått i
sangkammardörren och sett på Jaques bleka ansigte.
Mången, och Jaques själf, hade sagt, att ingen kunde se hvad
som gömdes där bakom och hvilka tankar som funnos, som
rörde sig i detta hufvud... Ack, för henne hade han ej
kunnat förställa sig... Hon hade nog förstått. . .

Och nu, aldrig, aldrig mera!

Hon hade sträckt upp armarna, vidit sina händer,
gripit i portièren, glidit ned på tröskeln och gömt ansigtet i
det sträfva tyget — Någon hade lyft henne upp. Det var
Bertha som kommit. De hade omfamnat hvarandra och hon
hade känt systerns tårar på sin hand.

Men själf hade hon ej kunnat gråta.

Jaques1 mor hade varit där, lika vänlig, vänligare, men
Marianne hade ej följt med henne in till den döde.

Hon hade suttit mycket inne hos lilla Putte. En gån g
hade hon önskat, att han ännu inte varit afvänd.

Hon hade sett två främmande fruntimmer klippa
sönder och sy ihop svarta tyger. Den ena hade alltjämt gått med
en knappnål mellan tänderna, den andra var puckel ryggig
och tycktes kunna allting. Bertha hade framför en spegel
pröfvat många hattar pä henne, bland andra en capote,
och alla hade passat lika bra.

Hon hade flere gånger kommit i håg Jaques’halföppna
ögon men sökt förjaga minnet däraf, sedan det plötsligt fallit
henne in, att han kanske blott sett hennes blodiga hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free