Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 BJÖRNSTJERNE BJORNSONS NYASTE BOK.
yttre likhet, men i grunden hafva föga eller intet att skaffa med
hvarandra- Anmälaren vore med andra ord starkt frestad att
för sin del antaga, att det är förföraren själf som träffar hufvudet
sà tämligen på spiken, när han på sitt sätt vill förklara saken
så, att »den magt, han havde, virkede bare på en viss sort
kvin-ner, nämligen på sådana, som genom hela sin naturliga
läggning och uppfostran m. m. vore likasom på förhand bestämda
till femmes entretenues. Och anmälaren har i detta hänseende
rådfört sig med fullt kompetenta fackmän, som endast ytterligare
styrkt honom i detta uppfattningssätt.
Förföraren får omsider sin ^välförtjänta lön, i det att hans
trolofvade brud — en vän och skolkamrat till den förförda
oskulden — öfverger honom vid själfva altaret, hvilket naturligtvis
åstadkommer en oerhörd skandal. Och det hela slutar med den
goda sakens fullständiga seger — någonting som är rätt
ovanligt nu för tiden, och som måhända just därför, för en gångs skull,
verkar på läsaren såsom en oblandad tillfredsställelse. Ty väl
hafva vi för längesen kommit ifrån den naiva föreställningen,
att en roman framför alt borde sluta därmed, att dygden
belönas och lasten grundligt afbasas. Men å andra sidan blir man
verkligen till sist så innerligt led vid alla dessa olösta gåtor och
skärande dissonanser, i hvilka samtidens dramer och berättande
dikter gemenligen uttona.
Saken är den, att Björnstjerne Bjørnson är en oförbätterlig
optimist. Men just därför är han en så mycket mera sympatisk
företeelse bland alla dessa stora och små pessimister, som
trängas på nutidens literära marknadstorg. Hans optimistiska blick på
lifvet har väl närmast sin psykologiska rot och förutsättning i en
medfödd sangviniskt lyrisk grundstämning, som sällan sviker
honom — som bekant är han aldrig mera full af jäsande
lefnads-mod, än när han af hjärtans lust »banker och bankes»; men för
öfrigt synes mig det ena så väl som det andra stå i ett visst
inre samband med den egendomliga gåfva, som jag redan i
böljan af denna uppsats betecknat såsom förmåga af omedelbar
poetisk intuition. Jag skall försöka att något närmare angifva,
hvad jag menar härmed. Jag menar, att han är ingen modern
hamletsfigur, hvars »friska hy» kan »gå i eftertankens kranka
blekhet öfver*. Den drifvande kraften i hans literära produktion
utgöres icke af en mödosamt arbetande och endast steg för steg
fortskridande reflexion, och allra minst af någon sådan där sjukligt
uppdrifven reflexionslusta, som icke stannar förr, än den lyckats
att vudhule* all ting och sålunda hamnar i bottenlös, blaserad
pessimism. Men hvad han ser och tänker omsätter sig gärna
utan vidare i hans rika och mäktiga fantasi i lifslefvande bilder,
som afspegla ett konkret mänskligt lif med både dygder och
svagheter, med större och mindre fel och brister, men också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
