Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE MODERNA FÖRFATTARE. 77
grund i en kamp mot blygheten, icke heller tafatt; han var
allvarlig, uppmärksam, eftergifven och tyst, med ett ord, han, så
att säga, sam i ett haf af aktning och vördnad.»
Han är i det hela en man med ett ungt hjerta, — så
beskrifver den amerikanske författaren denne representant af sina
landsmän, och mr Newman ser på fransmännen och på deras
särskilda representant i den unge vicomte Valentin och iakttager
en nästan komisk barnslighet, omvexlande med en nästan
förfärande mognad. Han tänkte:
»I Amerika ha gossar på tjugufem, trettio år gamla hufvud
och unga hjertan eller åtminstone en ung moral; här hafva de
unga hufvud och gamla hjertan, och moralen — den är grå och
skrynklig.»
Författaren har den förmågan att skildra denne hederlige,
barnslige, så föga talande mr Newman så, att man kommer att
hålla af honom af hela sitt hjerta; men man håller också af hans
kontrast, vicomte Valentin de Bellegarde, ehuru på ett helt annat
sätt.
Med en rent af genialisk skarpsinnighet har amerikanen
James J:r skildrat denne fransman. Han är icke vacker, han är
intagande. Han är begåfvad och omåttligt lat. Han kan
beundra det ädla, han nästan tillber sin vackra syster, och han har
fört ett utsväfvande, dåligt lif. Han har förmåga att uppfatta
en hel del af de unga, friska idéer, som omgifva mr Newmans
person, men han håller dock fast vid alla sin familjs, vid alla
sitt lands fördomar, och han faller i en duell med en bryggare
från Strassburg för denna mademoiselle Noémies skull, som han
egentligen föraktar.
»Bellegarde kom. honom (Newman) ingalunda att öfverge
sin en gång fattade åsigt, att fransmännen äro skapade af ett
mycket lätt och uppblåst materiel. Han endast påminde honom
om, att dylika lösliga ämnen kunna vispas ihop till en
synnerligen smaklig blandning.»
Man förstår så väl, att mr Newman skall förälska sig i
madame de Cintré, denna dam, hvilken är liksom blomman af
all qvinlig kultur. Hennes bild framstår i något bleka färger för
läsaren, men det har nog varit författarens mening, att det skulle
vara så. Hon är en fin, älsklig natur, men hvars utveckling är
produkten af denna superfina büdning, som lägger utomordentligt
eftertryck på den yttre formen för älskvärdhet. Hon har en
fulländad verldsdams takt, uppmärksamhet mot alla, stillhet och
värdighet, och att allt detta starkt inverkar på Newman, ligger
utan tvifvel deri, att denna qvinna verkligen eger ett mycket
hängifvet och älskande hjerta, ehuru det liksom ligger under lås
och bom och blifvit dresseradt till att känna och tro en hel hop
saker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
