Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NOVELLISTIK. 81
af berättelserna synes mig icke rätt harmoniera med de andra;
det är den som har till öfverskrift En Qvinnotjusare: denna
slår öfver, som man säger, och blir burlesk. Det kan ju hända,
att den är sann ändå; ty det finnes många underliga djur i Vår
Herres hage, och möjligen äfven ett sådant som denne Niklas;
men det företaller dock, som skulle han ej höra med till den
omgifning, i hvilken fröken Roos vanligtvis rör sig. Vare
härmed icke sagdt, att hon skulle sakna sinne för det komiska; det
framträder visserligen endast sällan, men då med rätt mycken
kraft, t. ex. i Burströmska målet, där, såsom ofta nog i lifvet,
det löjliga och djupt alvarliga växla och nästan löpa jämsides
med hvarandra. Eljes äro ämnena för dessa berättelser sorgliga
nog, men däri ligger också en sida af författarinnans stora och
beundransvärda konst, att hon förstår att hålla måtta och icke
rör upp himmel och jord: den smärta, som skall vinna
medkänsla hos människor, måste framför allt vara mänsklig; när hon
öfverskrider denna gräns, rör hon oss icke längre, utan blir
endast föremål för en med ovilja blandad förvåning. Det
fordras takt för att här stanna just vid den rätta punkten, och
särskildt i detta hänseende synes mig fröken Roos hafva lyckats
förträffligt.
Det är icke lätt att göra ett urval bland alla dessa små
juveler; må hända är dock I Elden den briljantaste, men
allesamman äro de äkta.
Äfven I Skåne är skrifven af en dam. Det är
nämligen, åtminstone här i södra Sverge, en offentlig hemlighet, att
under märket Ernst Ahlgren velat dölja sig fru Benediktson, född
Bruzelius, i Höör. Hon har, om jag ej är illa underrättad, själf
vittra anor, och så mycket är åtminstone visst, att hon kommer
att lemna sådana i arf åt sina barn.
I Skåne gör icke intrycket af att vara ett förstlingsarbete;
denna bok röjer, tvärtom, en fulländad mogenhet och säkerhet
både till innehåll och form. Författarinnan har en mycket god
iakttagelseförmåga, parad med en kraftig humor, hvilken går som
en djup underströmning under det hela, men imellanåt äfven
stiger upp mot ytan och brister ut i öppen skalkaktighet, såsom
i Kritik, Eva, En studie och Folkvännen. Dessa alla, kanske
dock mest de två första, äro riktigt dråpliga små bitar, och
detsamma kan sägas, ehuru från olika synpunkt, om de folktyper,
hvilka förekomma i slutet af boken, och som i all sin korthet
äro tecknade med så mycken klarhet och på samma gång med
så mycken hjärtevärme, att de just därigenom bära det bästa
vittne om sin egen sanning: man skildrar icke på det viset typer
och förhållanden, som ej kommit inom ens omedelbara
lifser-farenhet. En Realist behandlar i det hela samma motiv som
herr Molanders Vårflodmed hvilken den antagligen skrifvits
Ny Sv. Tidskr. 6:te årg:s i:a häfte. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
