Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
enkla taflor ur lifvet, framstälda utan alt bråk, men som kanske,
när alt kommer omkring, kunna verka långt mera väckande än
de mest braskande motsättningar mellan »öfverklass och
underklass*. Ty i dessa skildringar ligger verklig människokärlek, och
de göra ett intryck, som om författaren varit personligen bekant
med de människor, han inför på scenen, och tagit del i deras sorger
och fröjder.
De båda berättelserna Ute i skären och Karin ha ett
visst slägttycke med hvarandra: de behandla båda historien om
altjämt svikna förhoppningar, om framtidsbilder som hägra, men
aldrig bli verklighet. Fiskaren, som den ena gången före och
den andra efler är så nära att »komma sig upp», men ständigt
hindras af någon ny motighet, och som dock finner sig med
resignation i sitt öde, förklarande att »han är belåten med det
ändå, som det är»; den fattiga tjänsteflickan, som ej anses god
nog åt husbondens son, utan måste vika för den rika
hemmansdottern, men som ej har tid att öfverlämna sig åt sin sorg och
som, sedan hon lifvet igenom sträfvat för andra, tror att »det
nog var utsedt, att hon inte skulle gifta sig, för hvem hade då
mor och syskon haft för sig?» — äro de icke typer i all sin
trohjärtade undergifvenhet fullt gripna ur verkligheten och mera
rörande än månget sensationsdrama? — Berättelsen Förbrytare
är ohygglig, men påminner det oaktadt blott alt för troget om
dessa brottmål, hvilka någon gång dyka upp vid våra
häradsrätter och sedan blifva en välkommen fyllnad för tidningarnas
rättegångs- och polisafdelning såsom exempel på en grymhet,
den det, strängt taget, är aldeles orätt att kalla djurisk, eftersom
den finnes endast hos menniskor. — Ensam i Stockholm är
en ny variation på ett gammalt tema, men som det oaktadt icke
saknar ganska originela drag.
Herr af Geijersstam har, som man ser, hållit sig strängt
till det program, som innefattas i titeln på hans bok, och han
har utfört det på ett sätt, som är all ära värdt. Brokigare och
mera omväxlande äro herr Ernst Lundqvists Profiler. Men
äfven de uppbäras af samma goda ande af sann humanitet, äfven
i dem behandlas »fattigt folk» med varm medkänsla, och denna
medkänsla räcker till också för andra, som ej kunna räknas till
nämda klass. Uppriktigt taladt, torde detta ej vara något fel.
Ty sorgen och olyckan förtjäna deltagande, hvar hälst de
uppträda, och de äro ej så exklusiva som människorna: de umgås
med alla utan åtskilnad, hos dem är intet anseende till personen,
och de drabba den rike lika väl som den fattige. Man eger från
några tiotal år tillbaka (den ingalunda apokryfiska) historien om
Upsala-madamen, som icke vårdade sig om att »vara människa
för femtio riksdaler»; nu är det kommet derhän, att bättre
lottade samhällsmedlemmar ofta nog skatta sig lyckliga, om de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
