Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
han alt detta, och har ändå målat så, som han gjort, endast
därför att han med Almqvist tycker, att sså det roar mig att
måla» ? Stackars karl!
För det andra: därigenom, att herr S. framställer
äktenskapet så som han gör, beröfvande det all högre syftning och
reducerande detsamma blott och bart till en naturprocess, faller
hans bok under polisens domvärjo. I)et finnes en sundhetspolis,
som har att skydda samhällets medlemmar mot allsköns fysiskt
snusk och smuts på gator, gränder, torg och gårdar; är det icke
lika maktpåliggande, att en dylik polisuppsigt finnes äfven öfver
oanständighet på andra områden, så snart den visar sig i det
offentliga? och, om den finnes, att den utöfvas? Nu är det
förbjudet i alla civiliserade länder att t. ex. i boklådsfönstren
utställa obscena fotografier; men hvad är herr Strindbergs Giftas
annat än en fortlöpande text till sådana fotografier?
För det tredje: åtalet var sålunda befogadt. Men lagen är
så sträng, så barbariskt sträng, hette det. Andra då lagen, om
så behöfves; men, så länge lagen gäller, skall den lydas. De,
som särskildt i denna del af saken tagit munnen så full, borde
ändock ha betänkt, att detta är det första vilkoret för
samhällens bestånd, och att, om något skall galet vara, det är
tusenfaldt bättre, att en individ för en gång straffas kanske väl hårdt,
än att lagen mister något af sin helgd.
Dock — det tjänar till intet att orda vidare om alt detta.
Herr Strindbergs bok är nu en gång sådan den är, och att
den trängt ned till de djupa lederna, därpå hade man ett
lysande exempel vid författarens sista ankomst till Malmö pä
återresan till utlandet. Där hade samlats vid stationen omkring
200 personer, till större delen fruntimmer, af hvilka en hel hop
voro försedda med buketter, som skulle öfverlemnas till den
ryktbare väntade. »Det är visst någon prins, som kommer med
tåget i dag», sade ett barn i sin oskuld, xdär äro så många fina
damer nere vid stationen*. Och det var också till utseendet
fina damer; men skenet bedrager, och i själfva verket var det
hvad herr Strindberg på sitt förblominerade språk skulle hafva
kallat — kukelikudamer, som ville bringa honom sin hyllning.
Dock — eget nog — den vardt icke emottagen, ty herr
Strindberg fick brådt att kasta sig upp i en droska och försvinna ner
till hamnen. Det var hans afsked från fosterlandet, från
tacksamma och beundrande landsmaninnor. Men denna sista firning
aktade sig hans vänner att omtala. Händelsen har dock icke bort
aldeles lemnas åt glömskan, ty den har en verkligt literaturhistorisk
betydelse såsom en fullt följdriktig och naturlig epilog till Giftas.
December 1884.
Edvard Lidforss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
