Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOO KLABAUTERMAN.
>För honom allt på nytt jag bär
Mång tusen gånger,
Och rinner tåren, ej det är
Af ånger.»
Men månen stiger rödlett blek
Bak hamnens skutor,
På dunkelt golf det blir en lek
Af rutor.
Det sakta plaskandet från strand
Så spöklikt låter.
Hon gömmer ansigtet i hand
Och gråter.
IV.
Och dörren slogs upp af ett häftigt ryck!
Med luftdraget utifrån
Der stormade in en reslig figur
Rakt fram till Katje i vrån.
Hon hann ej att skrika, hon greps i en famn
Och lyftes en aln upp från jord
Och fick sig en kyss så het som en eld,
Förrän hon fick säga ett ord.
Men Adrian ropte: »hvad sitter du här
I mörkret du fagraste ros?
Du tror väl att sjelfvaste raggen fört hit
I luften din lättmatros?
»Jo här, skall du veta, händt märkliga ting:
Kapten ville lära sin lots
Och lyckades ränna ordentligt på grund —
At fanders med fartyg och gods!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
