Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113 DIKTENS*" FÖRKÄRLEK FÖR SJUKDOMSSKILDRING.
ning af uttrycken, och i sjelfva dödsmomentet uttalar han
gripande sentenser.
Uti en annan berättelse, »Tvifvel», omtalas en ung qvinna,
som från ett beqvämt och sorgfritt lif i föräldrahemmet
öfvergår till den sträfsamma tillvaro, hon såsom hustru åt en
nitisk, men exalterad prestman måste föra. Hon blir
derigenom i hög grad lidande af blodbrist, ocfo hennes sjukdom
utvecklar sig till en lifsfarlig och obotlig beskaffenhet, men
fastän hennes frysningar, feberanfall och uppkastningar
samvetsgrant beskrifvas, igenkänner den sakkunnige i
skildringen intet af de lidanden, som hans vetenskap afhandlar.
Deremot anser jag mig böra erkänna, att Herman
Bang, hvilken i sin nya novell *Fædra» skildrar en både
genom morfinism och alkoholism förfallen qvinna ur de högre
stånden, gör detta med betydligt mycket större natursanning
och säkerligen efter noggranna studier.
Jag kan här icke undgå att göra ett litet afsteg från
min gransknings jemt fortlöpande gång. Det är kändt, att
den berömde Darwin i sina naturvetenskapliga arbeten
framhållit ärftlighetens stora inflytande på de lefvande
organismernas daning och egenskaper. Vår tids literära författare
hafva med feberaktig ifver kastat sig öfver detta ämne, och
i sina noveller öfverbjuda de hvarandra i att konstruera
sådana stamträd för sina hjeltar och hjeltinnor, att inom deras
närmaste omgifning och barndomsinflytelser rycka in så
många abnormiteter af hvarjehanda slag, att det till slut blir
en riktig nödvändighet för den stackars hjelten eller
hjelt-innan att falla i den ena eller andra lastens armar. Till en
del kan jag förstå detta. Det ligger ett slags skonsamhet
mot den menskliga svagheten i att påpeka alla sådana
mildrande omständigheter, dem ett kärlekslöst sinne i det
dagliga lifvet så gerna vill förbise; men på samma gäng ligger
i detta tillvägagående en fara. Det synes upphäfva den
frihetens och sjelfbestämningens princip, som är den
nödvändiga basen för allt moraliskt och socialt lif, och derjemte
verkar det vilseledande, emedan man just glömmer att svara
på den vigtiga frågan, huru det är möjligt att personer utan
alla dessa skadliga inflytelser kunna på samma sätt förfalla,
hvilket vi säkert sjelfva iakttagit. Fru Edgren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
