Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115 DIKTENS*" FÖRKÄRLEK FÖR SJUKDOMSSKILDRING.
vit fader åt en i fysiskt hänseende så kärnsund varelse som
Regina, och då skulle det påtvingas oss den tolkningen, att
fadren trots allt är sund, men att skilnaden mellan barnen
beror på mödrarne, och att sålunda Oswalds sjukdom blir
ett arf af Fru Alving. Hur man än skärskådar denna dikt,
träder dess naturliga omöjlighet i dagen; och hur utmärkta
sanningar den än abstracte inskärper, hör den mera till
fantasiens rike än till verklighetens verld, hvarför också dess
lärdomar mista något af den kraft, de skulle hafva egt, om
den stått fotad på erfarenhetens grund.
I ett senare arbete, »Ett Folkefiendehar Ibsen deremot
pä ett tillfredsställande och mönstergiltigt sätt för dikten
användt nutidens upptäckter om bakterierna såsom
sjukdomsorsaker.
Det är väl för alla kändt, att vårt sekel är
nervsjukdomarnes tidehvarf, och herrar diktare synas hafva gjort
riklig erfarenhet deraf. I våra nyaste romaner möter man
en hel syndaflod af sådana uttryck som nervös trötthet,
nervös min, nervösa drag, nervöst skratt, nervös gråt o. s. v.
Hela karakterer tecknas som i hög grad nervösa och bringa
granskaren ovilkorligt att tänka på professor Bocks uttryck,
att mangen gång kalla sig menniskor nervösa, då de endast
äro illa uppfostrade.
Men äfven på de utpreglade nervsjukdomarnes område
hafva vär tids novellister försökt sig. Såsom ett exempel
får jag först anföra Alph. Daudet, hvilken i sin»Évangèliste»
söker att teckna den protestantiska missionsfanatismen och
dess urartande till en verklig sjukdom. Jag lemnar åt
andra granskare att uppvisa, huru grundligt Daudet
missuppfattat protestantismens väsen, huru mycket han afvikit från
den goda franska traditionen, hvilken uti protestanterna med
rätta sett oskyldigt förföljda landsmän och medborgare,
samt ett helsosamt salt i det franska samfundet, jag fäster
mig blott vid hans skildring af den religiösa fanatismens
uppkomst och utvecklingssätt. Han låter nemligen en rik
bankirfru, föreståndarinna för missionsanstalter och
fruntim-mersföreningar, medelst den giftiga Belladonna-örtens
frukter förgifta unga bondflickor för att i sina syften draga
fördel af förgiftningens extas, hon ombesörjer äfven, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
