Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
DIKTENS*" FÖRKÄRLEK FÖR SJUKDOMSSKILDRING.
der framför sätta prefixet ^>pseudo% — ty lögn är allt detta
jägtande och fäktande med saker och ting, som man icke
förstår eller afsigtligt förvränger. Vetenskapen om
menniskans normala och sjukliga kropps- och själslif är ingen
frimurarehemlighet; den ligger färdig att studeras af en hvar,
som i gerning och sanning vill taga i tu dermed, för det
ena ändamålet eller för det andra; det är blott en sak att
dervid anmärka: den bör icke behandlas »en blague», utan
endas af »un homme sérieux».
Utrymmet tillåter mig icke att ingå på någon
granskning af ytterligare andra författares uttalanden och
skildringar. Det anförda kan också vara bevis nog för den
uppstälda satsen, att vår tids diktare gerna beskrifva sjukliga
fenomen inom det fysiska och det psykiska lifvets områden;
det är äfven tillräckligt uppvisadt, huru otillfredsställande
dessa beskrifningar mången gång äro. Bland
sjukdomsfenomenen utväljas särskildt de, som äro beledsagade af
moraliskt förfall, och såväl i det ena som det andra hänseendet
går man djupt i detaljeringen, så djupt, kunde kanske någon
tänka, att man hunnit till botten af det menskliga eländets
dy och icke kunde sänka sig ytterligare. Sådant är likväl
icke förhållandet. Dithän vägar ingen diktare gå, till och
med den mest hänsynslöse naturalistiske författare måste
hejda sig på vägen. Om någon med kännedom om
moderna diktalster skulle vara färdig att tvifla på detta mitt
omdöme, beder jag blott att för jemförelses skull fa
hänvisa till hufvudstädernas polisprotokoller, till läkarnes
journaler, till biktfädernas kasuistiska berättelser.
Men då hafva ju äfven dessa moderna författare
tillåtit sig att stanna vid en slags konventionel gräns för det
passande! Ja, visserligen! En sådan gräns måste de alla utan
undantag för sig uppställa. Den konventionela gränsen för
det passande är nu ingalunda något för alla sekler bestämdt;
den vexlar med olika tider och för olika folk. Det kan
visst icke vara den enskilde otillåtet att söka flytta den
gränsen uppåt eller nedåt; och då samhället märker, att den
gränsflyttande eger både snille och hjerta, sanktionerar det
mången gång hans åtgärder. Men den som utan snillets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
