Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTENS FÖRKARLEK FÖR SJUKDOMSSKILDRING.
I23
rekreation, emedan diktaren icke insåg, att den rätt han
bjöd var för starkt kryddad för de fleste af dem, som kommo
till hans bord, emedan han ej beräknade motståndskraften
hos normala organ, utan tycktes hafva trott mängden i stånd
att -dricka det dödligt var», utan att det skulle skada dem.
Jag vet väl, att man gerna framhåller den gamle
romerske skaldens, för 2000 år sedan utsagda ord: »Jag är en
menniska, och derför är intet menskligt främmande för mig»;
<iet skall aldrig falla mig in att deremot inlägga någon
gensaga, tvärtom; det Annes ingen så ringa, så vederstygglig
detalj inom menniskans verld, att den icke bör belysas af
sanningens fackla och helas med barmhertighetens hand;
men delvis måste detta arbete af samhället lemnas åt andra
funktionärer än diktarne. Låt presten och domaren, läkaren
och diakonissan hafva sina områden, låt dem gerna rådföra
sig med tänkande män och qvinnor; men då dikten vill
tränga in i våra hem. då boken smyger sig in på vårt
förmaksbord och på våra barns kammare, då måste diktaren
tala i umgänges-ton. Och må ingen tro, att umgänge är
en ringa och fåfanglig sak; under detsamma utbytas tankar
och väckas sträfvanden, som blifva bestämmande för
menniskors hela lif. Liksom umgänget bryter sig i många banor
efter skilda åldrar, bildning och intressen, så kan ock diktep
röra sig i många former, men den bör ständigt minnas, att
den skall förena, ej åtskilja man och qvinna; ty en literatur
för qvinnor allena blir ovilkorligen ett oting, en literatur för
män blir lika säkert ett helgerån.
Om det tillåtes mig ätt göra en jemförelse mellan
samtidens idkare af läkarekonsten och af literaturen, så skulle
jag vilja påpeka, att de förra inom sitt arbetsfält skilja
mellan patologi eller läran om sjukdomens tecken, terapi
eller läran om botemedlen, och hygien eller läran om
sjukdomarnes förebyggande och helsans bevarande, och
de hafva särskildt i våra dagar lagt sig vinn om att för den
stora allmänheten framställa den sistnämnda vetenskapens rön.
Vår tids diktare deremot, han dväljes helst inom
mensklighetens moraliska lasarett, der går han från säng till säng,
spanar med beväpnadt öga efter egendomliga
sjukdomsyttringar, antecknar dem med sådan ifver, att han glömmer
Ny Sv. Tidskr. 6:te &rg:s a:a häfte. io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
