Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
INTERMEZZO.
ligen såg sin hustru till hälften resa sig upp och räcka honom
handen tvärs öfver bordet. Han tog den vackra lilla handen
och märkte hur hvit, rund och vacker den var, men han såg det
som i en dröm.
Min vän, sade Ermenegilda med en anstrykning af
teatraliskt patos, som gjorde honom alldeles vaken — min vän, jag
har redan alltför länge handlat orätt mot dig genom att tiga,
förställa mig och spela komedi ända tills nu; du är värdig att
fä veta allt; denna kvinna, denna fjerran boende väninna till
signor Santi, det är jag. Sedan ett år tillbaka skrifver han
hem-ligen till mig och jag. ..
Men hennes man hade redan hunnit rycka henne i sina
armar, och en kyss hindrade henne att sluta meningen.
Hon försökte flera gånger att afsluta sin bikt, men
förgäfves. Ermenegildo kysste henne och skrattade.
Jo, det är sanning — fortsatte Ermenegilda under kyssarne
— jag trodde mig icke göra något orätt... men jag var icke
rätt säker derom; vår hederlige vän var också han oroad... af
samvetskval och... sista gången han åt middag hos oss... för
tjugutvå dagar sedan ... den der onsdagen, då det regnade ...
så var det nära att han yppat för dig sin hemlighet.. . vår
hemlighet .. . vår oskyldiga hemlighet. Upprepa nu för mig — tillade
hon i det hon gjorde sig lös från hans omfamning — att denna
vår brefvexling icke förolämpar dig, att denna sympati mellan
tvenne själar ...
Men nu hade hans munterhet också fattat henne.
— Sluta upp, stammade han och höll sig i sidorna af skratt,
sluta upp, du tar lifvet af mig.
Ermenegildo, som icke ville tro på hennes ord, fortfor ännu
att skratta, då Ermenegilda redan hunnit blifva allvarsam.
Hon hade fått den idén, att nu skulle hon hämnas.
Jo, det är jag... upprepade hon allvarsamt; men mannen
skrattade ännu.
Jo, men det är jag ... vidhöll hon fortfarande; och mannen
skrattade icke mer, men gick långsamt fram emot henne, tog
henne under hakan och sade:
— Jag förstår, jag vet allt hvad du vill säga; det är lätt
att göra upp teorier på andras rygg; exemplet bevisar i stället.. .
Hans hustru afbröt honom:
Exemplet bevisar alldeles ingenting, exemplet beror på
tillfällighet, teorien är det som gäller. Men jag inser, att du icke
tror mig, att du icke vill tro mig. Och dock försäkrar jag dig,
kära Ermenegildo, vår gemensamme vän Santis fjerran boende
tröstarinna, det är jag. Jag kan gifva dig bevis derpå. . .
Ermenegilda sökte i sina fickor, och i det hon efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
