Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86 MORITUR! SA LUTAMUS.
Hvars finger pekar ned mot guldets rum.
Vår lidelse den mörka gången är,
Som leder själen från dess bättre rymd,
Och skytten döden, men juvelen lifvet.
Och guldet menar jordisk egodel,
Och riddare och damer dem som hårdnat
Inunder girighetens hand till sten;
Och munken är den lärde, hvilken lockas
Af fafarig traktan efter världens guld
Från sina böcker och sitt bättre själf.
Den lärde ja och världen! Lifvets kamp
Och lifvets missljud i dess harmoni!
Den rena kunskapstörst, de stilla kamrar
Och all den väna frid, som följer böcker!
Det fylda torg, den snöda vinningslust,
Hvars mål fåfängan är, hvars ände kval!
Men hvarför, frågen I, väl denna saga
För män, som hunnit djupt i ålderns dal?
Det är för sent! — Ah, intet är för sent,
Tills hjärtats tröga slag ha domnat. Cato
Re’n åttiårig lärde Hellas språk,
Simonides tog diktens segerpris,
Och Sophokles skref CEdipus Coloneus,
När hvar af dem täljt mer än åtti år,
Och Theophrastus hade blott begynt,
När nittiårig, sina Karaktärer.
Bland näktergalarne vid Woodstock Chaucer
Skref, sextiårig, Canterbury Tales,
Och Göthe slutade till sist i Weimar,
När mer än åtti år förgått, sin Faust.
Väl äro dessa undantag, men visa
Hur långt vår ungdoms varma golfström fram
Uti vårt lifs polartrakt flyta kan.
Som barometern bidar storm ännu
När himmelen är klar och vädret blidt,
Förråder också någonting inom oss,
När åldern nalkas, atmosfärens tryck;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
