Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 26 svensk novellistik.
således i främsta, om ej enda rummet, snälla stadsbarn, som
själfva komma ut på landet i helgdagsdrägt och helgdagslynne
eller som inne i staden lära känna landtfolket endast i ett slags
högtidsstämning. Annorlunda gestaltar sig förhållandet, när
teckningarna göras af personer, som själfva vuxit upp eller lefvat en
god del af sitt lif bland den allmoge, hvars skick och seder de
skildra. Skimret af idel dygd och förträfflighet försvinner, man
träffar kanske i deras ställe rätt mycken högfärd, hårdhet och
egoism, men man har till gengäld den trösten, att hvad godt som
skildras också är sant, och att det oftast räcker väl till att
uppväga det mindre goda, eller åtminstone att försona oss därmed.
Fru Agrells Från Land och Stad ger oss förnämligast
skildringar från det norrländska folklifvet, och, äfven om scenen
stundom är förlagd till en stad, så är det dock någon liten
småstad, som ej mycket skiljer sig från den omgifvande landsbygden,
hvadan skildringarnas hållning ej därigenom synnerligen förändras.
Hon för läsaren med sig på bröllop och »storbegrafhing>, på
marknad och dansgille, på en auktion i den gamla goda tiden»
kort sagdt till just sådana tillställningar, där folksed och
folklynne framträda i full kraft. Staffaget är lifligt och brokigt, och
mot dess bakgrund framträda vanligen ett par figurer som
hufvudpersoner, tecknade med några få drag, men mycket
karakteristiskt, så att man har dem aldeles lifslefvande framför sig.
Berättelsen flyter ledigt och löper som oftast ut i en spets me<l
nästan epigrammatisk udd. T. ex. i den första: Bröllopsdagen
är öfverstånden; bruden har sagt sitt ja, nödd och tvungen och
med sorg i hjärtat; brudgummen har gjort så med efter långa
och med framgång krönta underhandlingar om förvärfvandet af
mors Bläsa och fars kompost; värdfolk och gäster hafva gått till
ro, och mellan föräldrarne utspinner sig följande lilla samtal:
xTror I, han blir snäll emot ’na far? frågade modren. — Visst
blir han snäll emot ’na, svarade far buttert. — Hon är van att
få tort under sig hvarendaste natt, fortfor mor halfgråtande. —
Hä? — Å en sleka salt hvar måronl — Hvem talar I om, mor"?
— Om Bläsan förstås. — Hur i all ti* kan I tala om Bläsan en
töcken dag som dänna, mor, sade far förebrående. Tänk på
dynjhöga!»
Drastiskt nog, eller hur? men förmodligen fullkomligt
naturtroget, ty vår besutna allmoge har namn om sig att i dessa stycken
vara mycket affarsmessig.
Hvad som i ej ringa mån bidrager att ge ett intryck af lif
och sanning åt fru Agrells skildringar, är hennes, som det vill
synas, med mycken sakförståndighet gjorda användning af ord
och fraser ur bygdemålet. Med detta är hon till och med så
pass förtrogen, att hon kunnat i allmogestil berätta en saga
»Huruless käringa fick själa tebakers». Med afseende på inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
