Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR ANMÄLNING AR.
239
Gärna dväljes skalden också med förkärlek vid det sunda
lynne och den friska glädje som arbetet skänker. I motsats till
detta ställer han i Glädje sinnesnjutningen, i Sonen är student
den teoretiska öfverbildningens slapphet och glädjetomhet, och
mot arbetslifvet ställer han i Hamnlif det uppblåsta, själfkära
teoretiska lifvet, som tror sig bära oppe tillvaron med några
uttryck och vändningar och därför gör anspråk på att betraktas
såsom idealens vårdare. Med skärpa är denna frasidealitet blottad
i Syskon, där den unge studenten, som går och sjunger »om sanning
och ljus i lifvets vårar», ej vill känna igen sin egen syster, som är
piga. Också Genfärd har ett liknande motiv; så länge den unge
lärde är fattig, brinner han af begär att få lindra de fattiges
lott, men sen han själf fått det bra stäldt, tycker han att nöden
ej är så svår; men så som af en genfård plågas han af sin son
och dennes namn. Under hans hänförelses tid har denne blifvit
född och döpt Lasalle, och hans friska frimodighet är fadern ett
likadant spöke som hans namn. Äfven Stål, epilog till Gustaf
Adolfsfesten, kan hit hänföras. Men att skalden tror på
verkliga idealers makt, det visa, negativt visserligen, hans förutnämda
dikter, men också positivt ett par andra. Jon Fant, den
half-fånige landsstrykaren, blir under salmsången i kyrkan en ny
människa; i hans dunkla själ är det en enda ljus punkt, som under
salmsången flammar upp, lyser ut öfver hela hans själslif och
äfven meddelar sig åt dem, som följa honom i sången.
Hvilket väsentligt moment i människosjälen känslan för och
uppfattningen af det ideala är, framgår än mera ur dikten
Konstnärens dotter. Bildhuggaren har sökt uppfostra sin dotter
alldeles förutsättningslöst. Inga i förväg färdiga meningar få dana
hennes uppfattning, ej den minsta aning om religiös tro får
inverka på hennes sinne ; det skall omedelbart ur natur och lif hämta
sin näring, och då skall hon utan skymmande hinder se naturen
och lifvet vara skönt och rikt öfverallt. Men då konstnären fått
färdig sin Venus, ett mästerverk, där det fina, trånande lefnad
s-modet andas ut genom de rena, hvita formerna, hvilka liksom
genomströmmas af vårlig värme, sålunda liksom gifvande en
aning om ett högre, fullt harmoniskt lif, då finner han en dag
sin dotter på knä framför den med händerna knäpta till bön
och med förgråten blick. Så mäktigt och omedelbart har
uppenbarelsen af ett fylligare, helare, mer harmoniskt lif än det verkliga
gripit henne. Känslan af det ideela är något väsentligt för
människonaturen och låter sig ej utestängas, och den omedelbaraste
och starkaste form, i hvilken den framträder, är tillbedjan.
Nämna vi så interiörerna Lycka och Ur barnkammaren>
den fint berättade genrebilden På färd, den historiska studien
Gripsholm, tillfällighetsdikten Marthin Luther samt
själfbekän-nelserna Porträttet och Brist, ha vi nämt alla dikterna i denna
samling. Stor är den sålunda icke, men den har ett vägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
