Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
I.ITERATURANMÄLNINGAR.
då den berömde språkforskaren Joseph von Hammer drog
dikternas österländska ursprung i tvifvelsmål, erkände Bodenstedt
dem såsom sina egna skapelser, ehuru han skrifvit dem under
inverkan af den skriftlärde österländingen.
Dessa dikter väckte emellertid genast det största uppseende
och utgåfvos redan följande året lösryckta ur resebeskrifningen
under den titel, som ofvan anförts; och sedan hafva de i
Tyskland utkommit i ej mindre än 113 upplagor!
Det är också en skatt af skönhet och poesi, som gömmes
inom denna till omfånget ej stora samling, — en egendomlig
österländsk poesi, som särskildt i vår realistiska tid klingar
såsom en röst från något sagans underland. Mirza-Schaffy har,
såsom redan antydts, egentligen trenne ämnen för sin sång, —
kärleken, vinet och rosen. Att njuta af dem, det är hans
lefnadsvishet, som han kväder om och omigen, utan att någonsin
blifva enformig. Skönhetens makt, som betvingar själfve
öfverstepresten och sekteristernas ifrare, kväder han i glödande lyrik.
Sin älskades bild målar han med en jublande hänförelse, som
verkar nästan berusande på läsaren; hennes kärlek öppnar re’?
här för skalden paradisets portar; om den sjunger han, så länge
han kan behålla tankens reda, men i hennes egen närhet
tystnar hans sång, liksom målaren ej kan återgifva solens
middagsglans. Det är hon och hennes kärlek, som skänker lif och
skönhet åt allt ; vårens tjusning ligger däri, att hon då gaf honom
sin första kyss, och som solen speglar sig i hafvet, så hon i
hans sångers haf. — Men hvarken vinet eller kärleken ^ringar
Mirza-Schaffy dårens blinda rus; han är den vise, lugne
lefnads-njutaren, och bland sina erotiska lofsånger flätar han in
klokhetsregler och vishetsspråk, som väl ej utiflarka sig för något
synnerligt djup, men som hänföra genom sin okonstlade klarhet,
sitt lugna mått och sina sköna bilder. Särskildt om poesiens och
skaldens uppgift säger han sanningar, värda att minnas, —
opponerande sig mot »detta äckliga rimsmideri, detta eviga
känslokoketteri med hjärta och smärta, med bäfvan och sträfvan»,
kräf-vande sanning i dikten, som i lifvet.
Det hela är ädelt och rent; det har österlandets hela
varma prakt, men ej dess simpla sinlighet. Och vår literaturs
vänner böra vara den unge författare tacksamma, hvilken
inför-lifvat Mirza-Schaffys sånger med den svenska bokskatten. Han
har gjort det med en omisskänlig talang, som förtjänar
erkännande. Uppgiften att återgifva Bodenstedts rimrika, smältande
metrik har varit en svår uppgift, — en af de svåraste, en
öfversättare kan taga sig för. Så mycket större bör då äran vara,
att ha lyckats så väl som Göran Björkman det gjort i det hela, —
äfven om här eller där hans verser äro något hårdare eller tyngre
än originalets. Han har icke förty här dokumenterat sig såsom en
af vår literaturs skickligaste öfversättare, af hvilken vi kunna
hoppas ytterligare mången värderik vitter landvinning. 5—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
