Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
förbi!
(Högt.)
Och törs jag fråga hvad den främling väl kan heta,
Som nyss jag slumra såg här framför min portik?
Zanetto.
Naturligtvis. Mitt namn, det må ni gärna veta:
Zanetto heter jag, mitt yrke är musik.
Att vandra är min lust. Jag tror, jag tio nätter
Ej varit under tak, se’n jag till verlden kom.
Jag lefver af en mängd små nätta handtverk, som
Man vanligen ej bland de nyttigaste sätter.
Men det onyttiga är vigtigt nog minsann.
Jag mycket skicklig är att rimma hop sonnetter,
Jag styr en yster häst så väl som någon man,
Och bättre gondolier än mig man aldrig fann.
Jag knyter stadigt fast hängmattorna i träden,
I falkdressyr ännu mig ingen öfvervann —
Men bäst ändå af allt det nyttiga jag kan:
Jag spelar på guitarr och sjunger kärleksqväden.
Silvia (smàier).
Men kosten — och den vinst, ni på allt detta gör,
Blir den ej litet klen?
Zanetto.
Åh, det har ingen fara.
Opraktisk är jag nog, det nekar jag ej för,
Och middagstimmen plär en smula oviss vara,
Och stundom till och med jag måste glömma den
På trakter, där man ej af spel och sång är vän.
Ja, stundom har jag måst som ekorrn mätta magen
Med några nötter blott — det har jag ofta gjort
Men för det mesta blir jag vänligt emottagen —
Jag tar så föga plats och äter ju ej stort!
Jag går i slottet in, då man vid bordet fråssar,
Och ber dem lyssna till min sång och strängalek.
Midt under sängen får jag sigte på en stek,
Från hvilken en betjänt den bruna skorpan lossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
