Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 förbi! ___
Och stödd mot fönstrets karm en blåögd flicka står,
Med oskuldsfulla drag och vägigt gyllne hår,
Och då ni går förbi, hon er en hälsning skickar?
Zanetto.
Jo, men som när en sten man kastar i en dam,
Straxt grodor dyka upp ur dyn — en väldig klunga —
Så tror jag, att om där min sång jag ville sjunga,
Ur huset kom en svärm af gamla tanter fram.
Jag ser ej ut som om jag hade mynt i fickan,
Och derför finna de mig tarflig, kan jag tro —
Åhnej, jag lemnar hälst familjerna i ro.
Silvia.
Och om hon kastade till er — den unga flickan —
Mossrosen vid sin barm — det värmde ej er själ?
Zanetto.
Hvad tjänade det till? En slängkyss — och farväl!
För öfrigt, sköna dam, är friheten så härlig.
Förälskad kunde jag ej ströfva kring sä lätt.
Den enda tyngd, som jag fördrar på något sätt,
Det är guitarren och en plym på min barett —
Men kärleken? Nej pass! Den bördan är besvärlig.
Silvia.
Ni är en näktergal, som ej vill in i bur,
Men som sitt bo en gång dock bygger — eller hur?
Zanetto.
Nej, tala ej om det! Då blir jag bara dyster.
Ni kan ej tänka er, hur skönt det är att få
Jämnt fladdra, fladdra som en fjäril, lätt och yster,
Slå ned, när man så vill, och fly, när det en lyster —
Silvia.
Men lyckan ligger ej i allt det där ändå.
Alltså — det är en slump, som till Firenze för er,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
