- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
356

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

våra pariser konstnär er. 356

på ett drag, utmärkande för parisarnes landskapsmåleri och
särskildt framträdande på utställningen hos Blanch. Det är
böjelsen för enkla motiv.

Att man måste krypa innan man kan gå, är en gammal
sanning. Den har vår unge landskapsmålare insett. Och han
kryper. I stället för ätt taga för sig stora motiv, väljer han en
detalj, en obetydlighet, som man förr ej skulle ansett värd att
fästa på duken, och den studerar han med yttersta omsorg, ibland
utförande den med noggranhet, ibland endast angifvande tonerna,
ibland återgifvande stämningen, så att alla färger gå bort i en
enda ton, men en stämning som måste vara fullt exakt, skall
det hela ha något värde.

Detta blir studier, snarare än taflor. Nu för tiden målar
man också mera af det förra slaget än af det senare, och detta
till förargelse för mången, som ej kan se något af intresse i en
dylik obetydlig detaljmålning, och som ogerna gifver andra
rättighet att tänka annorlunda än han sjelf tänker.

Låt vara att studien tillkommit mera för öfningens, för
målarens, för arbetets egen skull, och att målaren ej alls tänkt på
publikens åsigter, när han målade den — på publiken bör en
konstnär öfverhufvud taget aldrig tänka*) — låt vara att det
rent af roade honom att insätta motivet på duken på något
bi-zarrt, ovanligt sätt, så måtte han väl haft rätt dertill. Att han
med omsorg och kärlek studerat sitt sjelfvalda motiv, är och blir
hufvudsaken. Låt målaren studera hvilka föremål han behagar,
blott han kan måla dem och göra det bra.

Ty nu är det ej längre nog att finna en stor tanke, ett
väldigt motiv. Det gjorde förr mindre, om man klädde det i en
dålig drägt. Det var idémåleriets tid.

Nu får man välja hvilket motiv man behagar, men det
måste genomföras väl. Tekniken kan ersätta innehållet.

Men denna teknik får vara af hvilket slag som helst.

Detta detaljmåleri är ett tidens tecken. Det är nära
beslägtadt med de yngre författarnes håg att skrifva små noggrant
utarbetade skizzer, som ibland kunna vara alldeles blottade på
hvad den gamla skolans anhängare kalla för innehåll, som kunna
vara en naturskildring blott eller skildra en episod eller ett
porträtt. Att skrifva så liksom att måla dylika detaljer är
straff-värdt i Sverige — ännu. Hvad kan man se för intressant i
en terrängbit med ett par buskar — eller i ett obetydligt
trädgårdsstycke eller en gammal murbit? Är det mål, värdiga för
konsten? Karlen förstår ej hvad som bör framställas — buss
på honom!

Men att konsten skulle bli ett dylikt sysslande med små

•) Såvida han ej målar för brödfödan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free