- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
358

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35»

våra pariser konstnär er. 72

annat än det tomma stora modellbordet och de tomma rödstrukna
väggarna. Men derför ger taflan också ett intryck af torftighet,
den må ses af en konstnär eller af en lekman. Tomheten i
dylika atelierbilder träder fram alldeles klart, då konstnären ej
brytt sig om att dölja den med någon enda vacker
färgsammansättning. Tydligare än i denna bild har sällan en målare sjelf
påvisat en brist hos den riktning han tillhör.

De båda porträtt, Bergh utställer, visa deremot riktningens
bästa sida. Vi svenskar äro ej bortskämda, hvad porträttmåleri
angår.

Parisarne förstå att gripa porträttbilden direkte ur lifvet, att
framställa den enkelt och osökt, att undvika allt poserande. Här
visar sig på ett rent af glänsande sätt, hvad de nått. Och hur
våra landsmän i Paris följa sina föredömens sträfvan, det visar sig
kanske tydligast i porträttmålningen och i porträttskulpturen. Den
sistnämda, som hos Fallstedt och hos Hasselberg går naturen lika
osökt in på lifvet, som då det gällt att måla af en person, företrädes
af ett par präktiga prof. Af porträttmålning finnes der Josephsons
mest ansedda arbete, tidningskorrespondenten G. Rehnholms bild
från salongen 1880, särdeles originelt och karaktärsfullt uppfattad
och utförd bredt och summariskt, ehuru det snarare vill visa förmåga
att drifva upp ansigtsfargen i ljuset än att troget följa naturen,
samt Berghs gedigna porträtt, hos hvilka mycken sjelfständighet
och ursprunglighet spåras, såväl i uppfattning som i det tekniska.
Bergh hör också till dem af våra målare, som gått mest säkert
fram, följande sitt eget hufvud, och som aldrig tagit det minsta

steg åt någon riktning, som de ej kunnat helt och hållet gilla.

* *

*



Huru stor vigt skolan ställer på fårgen, är kändt. Den har
längesedan förklarat öppet krig mot all konventionalism på
fårgens område, mot all osund instängd atelierfårg. Så frisk,
så djerf har fårgen visst aldrig vågat vara som hos våra samtida
fransmän. Och äfven den är revolutionär, så att mången menar,
den är konstlad och osann.

Den ljusa färgton, som hvilar öfver hela vår
pariserutställ-ning, är karaktäristisk för riktningen. Att måla ute i fria luften
och måla ljust ändå — det är ett af samtidens största problem
inom måleriets teknik. Och det är ett svårt problem att lösa,
ty man vill omedvetet hålla en tafla mörk, då man målar den i
ett ljust rum, och således också när den målas i fria luften.
Har man äter en atelier med skum dager, då tvingas, man att
drifva upp färgerna i ljuset.

Ljus och »plein-air» — det är den första fordran fransman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free