- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
387

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

387 min vän meurtrier.



hit skinkan*. I ett tempo, innan du räknat till fyra, är den nere.
’Charpentier, hit med bränvinsflaskan.’ I två klunkar är den
tom!–Och så några simtag för matsmältningens skull.–»

Fortsättningen af beskrifningen gick alltid i samma
bländande, homeriska stil:

»Tiden för kapprodden kom. Klockan blef tolf, solstrålame
föllo lodrätt ned öfver hufvudet. Båtarne ordnade sig i en rak
linie vid sidan af hvarandra på den glittrande floden midt emot
tältet, som man prydt med lustigt svajande vimplar. På
strandsluttningen såg man herr maren i sitt skärp, gendarmerna i sitt
gula remtyg och ett vimmel af sommartoiletter, uppspända
paraplyer och halmhattar. Bom! nu small signalskottet. ’Delphinen’
kilade åstad som en raket, kom fö’rst till målet och vann priset.
Men ingen kände sig trött! I stället gjordes en tur uppför Marne
och på hemresan åts middag i Créteil. Hvad det kändes friskt,
när natten föll på, under tunneln, mot hvars mörka bakgrund
de blossande tobakspiporna lyste som stjernor, medan
nattfjärilarne fladdrade omkring och svedde vingarne vid elden under
körsbärsomeletten. Vid slutet af desserten, som serveiades på
särskilda sportstallrikar, hördes en hornsignal från Wiclis’ balsal.
Upp till contradansen! Men en båtbesättning, som på morgonen
deltagit i täflingen och blifvit besegrad, hade redan lagt beslag
]å de vackraste fintvätterskorna. Na blef det batalj af! Inslagna
tänder, blåa ögon, krokben och puffar i magen vankades till
höger och venster, det blef med ett ord en lefvande tafla af
hänryckande kraftutveckling, larmande glädje och öfversvallande
lefnadsfriskhet, sådan endast dikten kan måla den — för att nu
icke tala om hemresan klockan tolf på natten genom öfverfylda
banstationer med skrikande fruntimmer, som hissades upp på
vagnarne, åtskilda vänner, som ropade till hvarandra från den
ena ändan af tåget till den andra, och hornblåsare uppe på
imperialen.*

Min förvånande kamrat var icke mindre upptagen om
aftnarne än om söndagarne. Brottningar i en tältbod under den
röda belysningen af beckfacklor mellan honom såsom helt enkelt
amatör och kanonmannen Dubois i egen person, råttjagter vid
kloakmynningarne med taxhundar vilda som tigrar, blodiga
uppträden om natten med kältringar och slagskämpar i okända
qvarter — allt sådant utgjorde blott obetydliga episoder i hans
nattliga lif. Jag vågar dock icke omtala en del andra
hjelte-dater af mera öm natur, »inför hvilka den mest behjertade
författare skulle studsa tillbaka af fasa», såsom det fordom hette i
den högre stilen.

Så svårt det är att erkänna en dålig böjelse, får jag dock
medgifva, att min beundran för Meurtrier icke var alldeles fri
från en viss bitter känsla af underlägsenhet. Måhända blandade

Ny Sv. T id skr. 6:te årg:s 6:e häfte. 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free