Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liter aturanmäln ing ar.
4oi
afstår ifrån att frimodigt gripa saken an och ärligen säga ifrån,
att det verkligen gäller att af det bestående uppgifva allt som
icke är fullständigt kristligt, utan är kristligt till hälften eller icke
alls. Det är ju så, att kristendomen sjelf i sin renhet och sanning,
men icke en i sin mån tillfällig form af kristendom låter sig
bevisa vara berättigad att heta den obetingadt fullkomliga
religionen. — Och hvad beträffar svårigheterna å deras sida, hvilka
närmast framträda såsom målsmän för den moderna bildningen,
så är dessas fördomsfullhet icke mindre. Oftare är den mycket
större än fördomsfullheten hos kyrkans män. Ett exempel på
sådan fördomsfullhet är det antagandet, att fördomsfrihet såväl
som frihet öfverhufvud skulle innebära, såsom sin förutsättning,
att vara, om icke fiendtlig mot, så dock likgiltig för, i alla
händelser icke på något sätt bestämd af en sådan historisk företeelse,
som den kristna religionen. Man vet, huru detta betraktelsesätt
i skolastikens dagar gaf anledning till det förfaringssätt, att man
först på den vägen mente sig gifva det fulla beviset för den
historiska religionens sanningar, om man kunde uppvisa det vara
möjligt, ja nödvändigt att komma till de kristna sanningarne,
äfven från en sådan ståndpunkt, för hvilken den heliga historien
alls icke är till. Så t. ex. uppstälde man de bekanta bevisen
för Guds existens, för Guds försyn o. s. v. Och ännu i dag
äro kristendomens försvarare utsatta för frestelsen att taga för
giltiga dylika bevis för kristendomen, som framstälts från en
annan ståndpunkt än den som omedelbart är kristendomens egen.
Si hafva ofta bevis framkommit, hvilka i grunden icke äro bevis,
men hafva sken att vara det och äfven af mången antagas vara
i synnerlig grad bevisande. Sådana bevis böra tydligtvis efter
sitt sanna värde behandlas, således utmönstras.
Ju svårare den i fråga varande uppgiften är att lösa, desto
värdefullare måste det anses vara, att arbetet på dess lösning
icke ligger nere utan ärligt och med förmåga upptages; — så
framt det eljes är af värde att ega en klar uppfattning af
förhållandet mellan kristendom och mensklig odling. Men hvem
skulle våga neka det vara af värde att vinna en grundlig insigt
i nämnda förhållande? Det är förvisso ej blott af teoretiskt, utan
jemväl af praktiskt värde, och det såväl från kristendomens som
från kulturens ståndpunkt sedt. Skulle det verkligen vara så,
att kristendomen är verldens förnämsta kulturmakt, så måste det
jemväl sägas vara så, att i mån som kristendomen förhindras att
öfva sitt inflytande, icke blott mensklighetens religiösa lif sjunker
tillbaka på en lägre ståndpunkt, utan äfven kulturen kommer att
frambringa vrångbilder af humanitet, barbariska skapelser. Men
är det så, då måste det vara betänkligt stäldt med den kultur,
som menar sig kunna drifva sitt arbete på ett sådant sätt, att
den alls icke bekymrar sig om, hvad ställning den intager till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
