Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITER ATUR ANMÄLNING AR.
455
vidsträcktare kretsar än lasten inom armodets verld, der
individens inflytande är mer begränsadt.
Andra påstå, att skildringen saknar natur och sanning. I
några få fall torde detta böra medgifvas. Det är t. ex. ej
naturligt, att Agnes väljer för Blankas besök i sin moders hem
ett så olämpligt tillfälle som just festaftonen mellan bazarens
slut och Wulfska kalasets böljan; ej heller att arbetarne
inter-viewa sin principal midt under det dennes våning är full af
gäster. Visserligen vinnes härigenom mer enhet i tid, men
läsaren beröres obehagligt af det osannolika i tilldragelsen, och
det så mycket mer, som all onatur hos den realistiska skolan,
hvilken just lägger an på och yfves öfver sin trohet mot
verkligheten, kännes dubbelt stötande. Men med undantag af en eller
annan dylik missteckning är skildringen både lefvande och sann,
t. o. m. i de af många utdömda bazarscenerna, hvilka kunna
tadlas mindre för qvaliteten än för qvantiteten af de omtvistade
uppträdena. I allmänhet eger denna författarinnas målningar
rättighet att bära titeln »Ur lifvet
Denna rätt är så mycket mer obestridlig, som Fru Edgren
oftast röjer ett tydligt bemödande om opartiskhet och rättvisa,
om måttfullhet och objektivitet. Personerna framträda
lifslef-vande och i allmänhet med just de förtjenster och brister,
som vanligen utmärka den typ, de tillhöra. Så t. ex. i
»Tvifvel*; karaktererna äro tecknade från en rent objektiv
ståndpunkt. Så i den lilla romanen: rI strid med samhället*; förf.
vill synbarligen stå öfver allt partiintresse och förlägger dagrar
och skuggor så, som hon funnit dem i lifvet. Så äfven i»Sanna
qvinnorintet ensidigt svärtande af någotdera könet.
I ett hänseende har dock förf. varit orättvis och osann
såväl i sitt sista som ock i sina flesta föregående arbeten, men
denna ensidighet, som dessutom ej drabbar enskilda klasser utan
menskligheten, delar hon med nästan hela den realistiska
skolan. Hon, ett barn af sin tid, har liksom denna i allmänhet
blott öga för samtidens lyten, ej för dess förtjenster. Men i
hennes sista, utpregladt tendentiösa dram blir denna skefhet mer
än vanligt skadlig för dikten och stötande för läsaren, såsom
redan är anmärkt t. ex. med afseende på teckningen af bazaren.
Men, som sagdt, denna ensidighet utmärker vår litterära tidsålder
och borde snarare mana kritikern till undersökning af orsaken
än till klander af sjelfva saken.
I sin sista dram har förf. också i ett annat hänseende
frångått sin förra opartiska hållning. Hon skildrar nämligen på
ett afgjordt fiendtligt sätt hvaije yttring af religiöst åskådningssätt
alltifrån »öfverklassetw försvar för kristendomen såsom
kraftigaste medlet att hålla massorna i styr och intill madan Österbergs
vidriga religionspjoller. Intet af dessa uppträden är i sig sjelft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
