Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungamakten, bondeståndet och reg■ -formen 1809. 218
fritt inom riket afyttra egna och grannars handaslöjder och
produkter.
Under öfverläggningen härom yrkade väl någre bland
de hovsammare af ståndets ledamöter, att man skulle
nöja sig med att med någon utsträckning begära, hvad
man enskildt visste, att adeln vore villig att medgifva i
fråga om privilegierad jords deltagande i kronoskjuts och
inqvartering under krigstid; men flertalet slöt sig till
utskottets förslag, och ståndets beslut blef att framställa de
fordringar, som i detta förslag innefattades, dock »icke i
egenskap af yrkande, utan såsom ett projekt»: möjligheten af
någon afprutning var således antydd.
Detta beslut fattades söndagsaftonen. Då det
måndagsmorgonen (den 26 juni) meddelades adeln, anmärkte
landtmarskalken, att det torde vara nödigt att meddela
bondeståndet det beslut, som adeln den 19 juni fattat, att ej
upptaga frågan om jemkning i privilegierna till behandling,
innan bondeståndet tillåtit sin talman att underteckna
regeringsformen. Ett skarpare uttryck åt den stämning, som nu
rådde på riddarhuset, gaf grefve Jacob de la Gardie, då han
hemstälde, om ej ridderskapet och adeln borde
öfverens-komma med preste- och borgarestånden om att hos konungen
anhålla, det han täcktes utfärda grundlagen, som tre stånd
enstämmigt antagit och som i fråga om privilegierna ej i
något afseende kunde anses som en ny grundlag, då den
ej innehölle något stadgande, som på det fjerde ståndets
bekostnad utvidgade de öfriga ståndens rättigheter, utan
endast stadgade bibehållandet af hvad dessa i följd af
gällande författningar redan egde. »För tre veckor sedan»,
fortfor han, »ansågs fosterlandet i den största våda, om
konstitutionen ej skyndsamt af de fyra stånden antoges; äro
farorna, är vådan nu förbi, och blir det dröjsmål, som ett
stånds ensidiga begär vållar, mindre brott mot staten, mindre
hinder för ernående af den fred, det lugn, riket så väl
behöfver, än om alla med lika begär, med lika fordringar gjort
utdrägt och hindrat grundlagens antagande?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
