Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
literaturbref från finland. 462
tjenst är att därjämte gifva oss sitt eget inre, sitt sanna jag på
ett så enkelt och okonstladt sätt, att man ovilkorligen känner
sig dragen till honom. Och ehuru den unge vitterlekarens
svängrum ännu är så litet, kan man på denna omständighet bygga
förhoppningar, att, då han nästa gång uppträder, gränserna för
hans diktning skola vara något vidgade. Ty att han nu blifvit
mindre uppmärksammad än hr Tavaststjerna, beror helt visst på
den något gammalmodiga och inåtvända riktning, som hans
diktning har inslagit.
En lyriker, hvilken redan trampat ut barnskorna, är hr
Rafael Hertzberg, som till senaste jul utsände ett häfte Nya
dikter. Det var för fyra år tillbaka Hertzberg framträdde med
sin förstlingssamling, och denna tycktes i det hela taget förråda
så föga ursprunglighet och ett så begränsadt område, att man
knappast vågade hoppas på någon fortsättning. Böljan af
vårt decennium har emellertid i många afseenden varit en
väckelserik tid för diktningen på alla dess olika fält. Realismen
har öppnat nya banor äfven för den lyriska dikten, som från
naturens och hjertats subjektivare område har sökt bemäktiga sig
den närvarande tidens föreetelser och spörsmål. Af denna
rörelse har äfven Hertzberg blifvit anslagen, den har väckt hos
honom ett nytt källsprång, och hvilka toner detta afvunnit förf.,
får man göra bekantskap med i hans nya diktsamling. Hvad
man följaktligen genast drager känsel af, är den stora olikhet,
som råder mellan 1880 års och 1884 års samling. I den förra
stod han ännu helt och hållet under trollmakten af Topelii
inflytande, som hos ingen efterföljare gjort sig mer märkbart än
hos Hertzberg. Imiterande på ett förvillande sätt
Ljungblommornas mjuka och innerliga tonart, rörde sig förf. förnämligast inom
kärlekens, hemmets och naturens idylliska verldar. Det är från
detta inflytande förf. nu sökt frigöra sig, och att detta varit ett
godt stycke arbete, framgår af flere ställen i den nya samlingen,
der Topelianska reminiscenser ännu framsticka, såsom t. ex. då
han sjunger om folket, som »skall varda välsignadt och ödmjukt
och stort i ljuset bland jordens slägten». Oaktadt dylika
preludier i den gamla stilen här och der förekomma, har förf.
emellertid lyckats anslå en ny ton, men det må lemnas osagdt,
huruvida den är mer sjelfständig än den förra. Man har med rätta
anmärkt, att Hertzberg utbytt den gamla förebilden mot en ny.
Nu är det skalden Snoilsky, hvars konstfulla diktion och
demokratiska motiv har frestat Hertzberg till efterlikning. Särskildt
förmärkes detta i de tre första grupperna, hvilka benämnas
Arbetare, Ökenbilder och På sommarnöje, i all synnerhet i den
förstnämda. Tendensen i denna cykel är, att äfven dikten bör
göra rättvisa åt och besjunga den ringa arbetarens bragd. Har
man hittills sjungit om hjelten, som stupar i kriget, och den ära,
som vins med svärd, så gäller det nu att prisa arbetets enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
