Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 det satt en fågel på lindeqvist.
Fru H. (alltjämt sysselsatt med möbel•
öfverdragen).
Hör inte på det gamla toket — hon pratar som hon
har förstånd till.
Signe.
Var lugn, faster, jag tar inte åt mig mer än jag tål.
Jag vet nog, att ni begagna litet för starka uttryck begge
två. När du säger: det gamla toket, så menar du: den
fromma, beskedliga själen, och när faster Eleonore kallar
mig den skönaste ros, så betyder det på sin höjd en–
någorlunda passabel nyponblomma. Men hvad ser jag —
hvad är det faster har för sig ?
Eleonore (litet brydd).
Ja, kära du, det är så brådtom —
Signe.
Får jag hjälpa dig?
Eleonore.
Ja, om du vill vara så rysligt snäll — du kan nog
bättre än jag.
signe (sakta till Eleonore).
Jag skall se öfver det faster redan har gjort — så blir
det inte något bråk, i fall det skulle vara —
Eleonore (sakta).
Ja, tack — jag är så närsynt, jag — (Signe hjälper upp
Eleonores potatisar, som äro miserabla, Eleonore ger henne knifven och tar
aj sig handskarna).
Signe.
Jaså, det skall bli så fint i dag, så öfverdragen ska1 af.
Fru H.
Måtte väl det! Det är ingen vanlig gäst vi få i dag
inte —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
