Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 det satt en fågel på lindeqvist.
fins tusen sätt att fa en karl till att säga det man vill ha
fram, och sanna mina ord: hvad han har tänkt eller inte
tänkt, så skall han ha friat innan han reser — det säger jag!
Signe.
Men det är ju afskyvärdt att bjuda ut en ung flicka så
der som en gödkalf eller en tunna ärter. Det kan inte vara
fasters allvar–—
Eleonore.
Åh, Beate-Sophie har ju stått innanför sin mans disk i
tio års tid, så hon vet nog hur man skall bära sig åt för att
bli af med sina varor.
Fru H.
Ja, det är bara att berömma dem —- med urskiljning
förstås. Och det är ingen synd. Det är så mycket varor
som ligga och bli gulnade och förlegade och aldrig gå åt —
håll till godo, gamla utter!
Eleonore.
Det är inte alla flickor, som ha kurage till att fria
själfva som vissa personer — —
Fru H.
Jaha, jag har friat själf, det skäms jag inte för. När
jag såg hur Hansson gick der och mena’ och mena1 och
inte hade mål i mun, så fick jag väl lof att hjälpa honom
lite till vägs. För resten är det inte alla karlar som ä’ så
mesiga som Hansson, salig menniskan. Känner jag Arvid
rätt, så friar han till Constance utan sufflör! (Stiger upp.) Nå,
det var då väl att vi fick slut på det här — middagen blir
försenad i dag för den här opåräknade storstädningens skull.
Bevara oss väl; klockan är tre qvart till tre! Då är jag
tvungen att rappa mig, så vi få maten ifrån oss (gàr till
venster med faten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
