Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
det satt en fågel på lindeqvist.
i enbet, är han så trög och tjurskallig och har så mycket
konster för sig, men när han går tillsammans med Pella, så
känner han knappast lasset, om backarna ä’ aldrig så branta,
och de täfla om att ta i, för att den andra inte skall fara illa,
och de tyngsta körslor gå som en dans, bara för att de ä1 två!
Eleonore.
Jag vet bestämdt, hvem som skulle bli din Pella, jag —
Arvid.
Ja, du moster, det vet jag också!
Scen 9.
De förra. Fru H. (från venster).
Fru H.
Jag har sagt till Mari att grädda några våfflor — litet
högtidligt skall det väl ändå vara, då vi ha vår käre gosse
här för sista gången på länge — det säger jag! Har du tagit
af än mera rosor, Signe? Det var då förskräckligt alldeles
— du sköflar hela trädgården, tror jag.
Eleonore.
Ja, se Signe har nu ett så’nt skönhetssinne, hon — om
hon finge råda, skulle hon omge oss allihop med lifliga,
glada färger och rosendoft öfverallt — hon har en riktig
afsky för allt torrt och prosaiskt.
Signe (häpen).
Men faster då, hvad i all verlden kommer det åt dig?
Fru H.
Ja, det säger jag också.
Eleonore.
Det kommer ingenting alls åt mig — jag får bara ett
så’nt behof ibland att tala om, huru mycket jag håller af
min rara, varmhjärtade tös, som är den bästa glädjen här
i vårt hem — en riktig liten solstråle!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
