Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_STAGNEL1I LÄRODIKT »KÄRLEKEN». _ 623
Magisk pensel han åt Zeuxis räcker,
Han till lif Pygmalions bildstod väcker,
Stämmer Amphions lyra, och mot ethern
Reser tempelhvalf och kungaslott.
Sir. Jp. Äfven forskningen år af kfirleken besjälad — af längtan till
sanningens skönhet. Det är denna kärlek, som ger forskningen dess riktning
mot det ideela. Det var, säger skalden, spekulationen öfver kärlekens väsen,
som höjde Platos själ ur materiens (Hyles) dimmor till idé-verlden. Skalden
tänker här tvifvelsutan på "Gästabudet", en af Platos skönaste dialoger, i
hvilken han vid betraktande af kärlekens sanna väsen, utgående från
kärleken till kroppslig skönhet, öfvergår till allt högre och renare kärlek, till dess
han kommer till den, hvars föremål är ej ett skönt något, utan skönheten
sjelf i sin renhet, sjelfva skönhetens idé eller, som Stagnelius säger,
skönhetens gudinna.
Höga Vishet! hvem mot himlaljuset
Lyftade din skumma blick ur gruset,
Återgaf dig paradisets hopp?
Kärlek! Kärlek! att din urbild finna,
Heligt vörda skönhetens gudinna,
Platos själ mot blåa fosterlandet
Sväfvade ur Hyles dimmor opp.
Sir. 20. Men denna demon, som genom att verka längtan till
skönheten eldar till ädla dåd och tankar, den leder ock stundom menniskan till
de svartaste gerningar. Hatet kan vid kärlekens låga tända sin fackla. Det
var kärleken, som beherskade Helena, då hon med Paris flydde från sin
gemål, och sålunda blef anledning till, att det frygiska Tröjas fält vattnades
af så många hjeltars blod. Det var kärleken, som beherskade Medea, då
hon, seende sig öfvergifven af Jason, hämnades på denne genom att mörda
hans söner, Ull hvilka hon sjelf var moder.
Amors fackla dock ej endast tänder
Dygden, snillet — äfven Furiens bränder
Hemskt sig nära vid dess silfverbrand.
Se en Helena i blodström dränka
Phrygiens fält, i flammor Ilion sänka —
Se den blanka, afgrundssmidda dolken
Tragiskt ryka i Medeas hand.
Sir. 21. Vid besinnandet deraf, att kärleken sålunda kan drifva
menniskan till det onda lika så väl som Ull det goda, uppställer nu skalden den
frågan: hurudant är då kärlekens, väsen? Är det något godt, från himmelen
oss sändt, eller något ondt, ur materiens verld stammande? I den
klassiska mytologien var Venus moder till Amor. Men då de gamle började
spekulera öfver sin mytologi, skilde de mellan den i himlen tronande Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
