Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAGNEL1I LÄRODIKT »KÄRLEKEN».
625
ftr att hinna fram till morgonrodnaden land — till Auroras läger,
väkta-rinnans vid österns portar, der hon hvilar vid sin gemål Tithonos’ sida —
eller till aftonrodnadens trakt, der solguden Phoebus efter farten öfver
himlabågen vattnar sina fålar i oceanen, och der han af hafsgudinnan Thetis
välkomnas. Himlaranden viker beständigt undan för vandraren, och sällheten
hinnes aldrig af den själ, som jagar efter den i jordiska fröjder.
Pilgrimsstafven tag och sök att hinna
De palats, der Österns väktarinna
Slumrar ljuft på Tithons saffransbädd!
Sök den kust, der, afklädd ljusets strålar,
Phoebus vattnar sina trötta fålar,
Och mot guden, i kristalleporten,
Thetis går i guld och azur klädd!
Fåfäng sträfvan! evigt målet viker;
Hvarje dag din spända väntan sviker,
Gäckar med en diktad himlarand.
Fåfångt så mot drömda kärleksfröjder
Sväfva vi kring dalar och kring höjder —
Evigt, evigt vinkar Idealet,
Aldrig, aldrig räcker det sin hand.
Str. 26. Den skönhet, vi här efterjaga, är blott en skugga, en bild af
den verkliga skönheten, återspeglad i tårarne på naturens, på Isis’ bleka
kinder. Och den kärlek, som drifver oss att efterjaga denna skugga, är en
villa, lik den känsla, som drog Narcissos’ längtan mot hans egen väsenlösa
bild i källan. Det är vår egen själ, som, påverkad af sina minnen från eden,
ger den jordiska skönheten dess innehåll; alltså älska vi i den, liksom
Narcissos, oss sjelfve.
Hvad är skönhet då? — En himmelsk skugga,
Röjd i tårarne, som evigt dugga,
Isis! på din bleka moderskind.
Hvad är kärlek? En Narcissisk villa,
Känslor för en bild, i vattnets stilla,
Härmande kristall elysiskt målad,
Grumlad af ett fallet löf, en vind.
Str. 27. Enligt de gamles myter hade skönhetens gudinna stigit upp
ur hafvet, och vid ett svallande haf kan hennes rike hår nere liknas. I den
oroliga, evigt vexlande verlden se vi liksom i böljor afspeglade bilder af de
eviga himlaljusen der uppe. Men olycklig är den, som sträfvar att nå
skuggan, de kalla solarna i böljans djup; han finner blott en afgrund.
Oceaner stifta Frejas rike.
Evigt vexla, hafvets vågor like,
Alla former under månens klot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
