Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i6 STAGNELII LÄRODIKT »KÄRLEKEN».
Segrens harpa brusar i dess famn.
Djupt för henne englarne sig böja,
Tjusta, helgonen i skimret dröja —
Vishet nämnd af himlens myriader,
Under molnen bär hon Dygdens namn.
Str. ji. Det är denna gudinna, som menniskoanden en gång skådat,
och till hvars verld han beständigt längtar tillbaka. Om han ock tror sig
skymta hennes bild i den jordiska skönheten eller njutningen, så visar sig
dock denna endast vara ett vilseledande irrbloss. Att jaga efter jordiska fröjder
det må anstå lägre varelser än menniskan. Fjäriln ilar från njutning till
njutning; han må göra det: när han njutit sin sista fröjd, är ock hans lif slut,
och hos honom kan man ej tala om ett förfeladt Hf, ty hans lott var att
fröjdas och dö.
Ur sin larf den unga fjäriln ilar,
Svärmar fritt kring ängarna och hvilar
Vingen ej, förr’n han en maka fått.
Se! han väntas af sin älskarinna-,
Mellan blomstren deras kyssar brinna,
Men på ruset följer dödens slummer . ..
O! hur afundsvärd är fjärilns lottl
Str. ja <S* jj. Helt annorlunda förhåller det sig med menniskan. För
henne skall en tid komma, då hon vaknar ur drömmen om lycka och
njutning; ju mer hennes ande fängslats af jordiska fröjder, desto eländigare skall
hon, öfvergifven af dem, känna sig; minnet och saknaden af forna njutningar
skall öka hennes qval.
Glad han njuter sina sommarmånar.
Innan dystert höst-olympen blånar,
Evigt bergås han från saknans qval.
Så ej menskan. Väckt ur glädjens drömmar,
Står hon ensam. Fåfängt tåren strömmar,
Och en törnbekransad stig till grafven
Vandrar hon i sorgens kulna dal.
Hemskt i dunklet minnets hamnar spöka.
Fordna toners efterljud föröka
Saknaden af njutningarnas år.
Hvarje ros för ålderns köld försvinner,
Hvarje stjerna, som i azurn brinner
Med ett tröstrikt sken, af molnet släckes,
Och odödligt blöder hjertats sår.
Str. j4. Men det är ej så, att för hvarje menniska lifvets afton skall
vara en tid af bitter saknad. Den dygdiga ålderdomen är lycklig. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
