Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^34
NAPOLEON II.
III.
0 öde, grymma straff! — Ty just när barnet hade
Roms gyllne krona fått, en leksak som det gladde,
Och fått ett namn också, som stolt kring verlden for,
Och när man hade väl dess kungapanna visat
För det bestörta folk, som högt den lille prisat,
— Så liten och likväl så stor! —
Och när hans fader just åt honom strider vunnit,
Och mur på mur af folk så tätt och säkert spunnit
Kring pilten, på sin bädd i glada drömmar sänkt;
När denne mästare, som väl sitt handtverk kände,
På verldens byggnad fått med täta hugg en ände,
Så som hans tanke den sig tänkt;
När fadershanden gjort allt, allt, som kan beskära
Ett menlöst menskobarn en evig glans och ära,
Och för dess öden sörjt, ja väl för hvarje stund;
Och när för blott en dag till boning lagts i jorden
Åt den, som till en verld arffurste nu är vorden,
Palatsers fasta marmorgrund;
När hoppets bägare, att han sin törst må släcka,
1 bräddadt mått hvar hand mot Frankrike sågs räcka
Så — förrn det gyllne gift han ännu smakat har,
Förrän med läppen ens han rört vid bägarranden,
Der kom en vild kosack med hast från fjerran landen
Och barnet bort på hästen bar!
IV.
Ja, örnen om en qväll sin färd mot himlen sträckte,
Då se! en stormil kom och straxt hans vingpar bräckte;
Hans fall i luften hven och blixtens fåra skar.
Nu slogo alla ned med fröjd uppå hans näste,
Och England, främst i makt, sitt bett i örnen fäste,
Men Österrike se’n tog ungen, som var qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
