Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65o LITERATURBREF FRÅN NORGE.
en poet kan göra lycka, blott han i tid omvänder sig från sina
gammaldags åskådningar och sluter sig till det moderna
kotteriet. Slutligen kan jag nämna »Bedstemors breve», der
författaren under formen af några gamla bref från en fransk dam
uppdrar en parallel mellan de politiska förhållandena på den stora
franska revolutionens tid och i våra dagar. Jemförelsen kan
nog innehålla en del sanning, men tycks mig vara mera
populärt än egentligen snillrikt utförd. — De öfriga styckena i bägge
samlingarne äro obetydligare småsaker utan i ögon fallande
tendens.
Från John Poulsen ha vi fått en ny, omfångsrik berättelse:
»En digters hustru», som emellertid knapt kan sägas beteckna
något framsteg i denne författares vittra alstring. Hvad som
skadar John Poulsen, är i synnerhet hans ©sjelfständighet och
brist på sjelfbegränsning. Den ungdomsfriskhet, som hvilade
öfver hans första arbeten — enkannerligen öfver
»Sjödronnin-gen» och den på sin tid i »Nyt norsk tidsskrift» intagna
novelletten »Pasquarella» — har efter hand lemnat plats för en
okonstnärlig bredd, en torr moralisering och ett okritiskt tillegnande
af främmande tankeströmningar, hvilket allt icke kan annat än
verka tröttande på läsaren. Särdeles framträdande äro dessa
fel i hans sista bok. »En digters hustru» innehåller väsentligen
en variation på det redan för länge sedan utnötta temat i Ibsens
»Et dukkehjem»; och den behandling, Poulsen här gifvit det,
förmår icke tillvinna det något nytt intresse, tvärtom. Språket
är vårdslöst och kompositionen så bristfällig, att ingåendet af
sjelfva det olyckliga äktenskap, hvarpå konflikten är bygd,
alldeles saknar hvarje motivering, medan berättelsen upptages af
långdragna tendensafhandlingar, der man förgäfves skall söka
efter originella tankar eller slående ord.
Kristian Glörsen har i »Fra Nord og Syd, fortællinger og
skitser» samlat en del mindre betydande småsaker af skiftande
innehåll, — till största delen iakttagelser och hågkomster från
författarens vistelse i Rom för ett par år sedan. Der finnas
reseminnen, delvis ganska qvickt berättade, men hållna i ett något
konventionelt maner. Särskildt är detta fallet med novelletten
»La bocca della verità», som väl mycket bär smak af att vara
tillagad efter Paul Heyses recept. Författaren visar här också
en generande böjelse att pynta sitt språk med italienskt kram»
Högre står bokens första berättelse »Et skud», som spelar på
fosterländsk grund och behandlar frågan, om man, när döden
dock är viss, har rätt att påskynda den för att förkorta en
med-menniskas lidande. Nå — härom kan naturligtvis disputeras.
Men när författaren synes vilja göra det till något personligen
förtjenstfullt, något i och för sig hjeltemodigt och manligt att
beröfva en annan lifvet i sådant fall — här: att sända det
mördande skottet till en qvinna, som håller på att bli innebränd —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
